Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Året när Sverige blev Sverige

BOK: Kristian Ekenberg läser Per T Ohlssons bok om året 1918 när allting stod och vägde i Sverige.

Per T Ohlsson inleder med att helgardera sig. Jämförelser med andra böcker med liknande upplägg, som Florian Illies ”Århundradets sommar” och Elisabeth Åsbrinks ”1947”, avväpnar han med att vara först med att lite ursäktande vidkännas deras existens.

Vilket är då detta upplägg? Att i bokform skildra ett år och driva tesen att just dessa tolv månader i mänsklighetens historia är av särskilt intresse. Florian Illies har i sin bok valt ut 1913, det sista fredsåret före kriget, och Elisabeth Åsbrink skriver om en värld som reser sig från Andra världskrigets aska 1947.

En inte orimlig invändning är att de flesta år, om de knådas rätt och tesen framförs med falskt självförtroende, skulle kunna kläs ut som särdeles spännande.

När Per T Ohlsson förkunnar att 1918 är året då Sverige blir Sverige, det vill säga det land som vi känner i dag, gör han det med sådan övertygelse att man som läsare inte blir allt för sugen på att underminera hans tes. Om man accepterar att detta koncept med viktigt-år-böcker är bedrägligt, och har det i bakhuvudet under läsningen, finns det ändå mycket att vinna i konceptet.

En styrka i ”1918 – året då Sverige blev Sverige” är att författaren koncentrerar sig just på detta land, vilket gör redogörelsen mindre splittrad än om han hade flackat med blicken över hela världen. Sedan är det förstås så att Sverige är en del av världen och att världshändelser har återverkningar på Sverige.

Det är ett år då allting, enligt Ohlsson, står och väger. Ryska revolutionens blod har fortfarande inte koagulerat, världskriget rasar, livsmedelsbristen skapar oro i Sverige, spanska sjukan drar in över landets gränser och dödar tusentals svenskar, i Riksdagen strider socialdemokrater och liberaler för en allmän och lika rösträtt och mitt i denna dallrande oro målar Nils Dardel ”Den döende dandyn”.

Per T Ohlsson ser 1918 som ett särskilt viktigt år i svensk historia. Foto: Nille Leander

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler recensioner av facklitteratur finns att läsa här

Läs mer: Isabelle Ståhl i topp när vi listar fem favoritböcker från maj-juni

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

Per T Ohlsson är väl hemma i svensk politisk historia – han har bland annat skrivit ”Svensk politik” tidigare – och han förmår att analysera konsekvenserna av de historiska händelserna. Hans analyser är mycket allmänbildande, vilket läsare av hans söndagskrönikor i Sydsvenskan vet. Medan andra ledarskribenter kan fastna i tyckande för dagen, baserat på de senaste skolgårdsbråken på Twitter, har Per T Ohlsson en gedigen bildning att basera sina texter på.

Denna bildning kan dock bli torr, och i den oundvikliga jämförelsen med Florian Illies ”Århundradets sommar”, saknar jag den spirituella ton som finns i den boken när författaren likt en fjäril flyger mellan händelser och historiska personer.

Även om Per T Ohlssons skildring av det världspolitiska skeendet är allmänbildande, roas jag mest när hans blick inte fixerar vid Helgeandsholmen utan söker i mer udda skrymslen, exempelvis i grundandet detta år av postorderföretaget Clas Ohlson från Insjön.

Jag uppskattar som sagt upplägget att skriva om ett visst betydelsefullt år, men andra författare som jobbar på liknande böcker får skynda sig, ty det börjar kännas som att det är ett trick som börjar bli gammalt i trollkarlshatten.

*

LITTERATUR

Per T Ohlsson

”1918 – året då Sverige blev Sverige”

(Albert Bonniers förlag)

Annons
Annons
Annons