Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Jenny Diski

Är inte allt vi tror oss veta en villfarelse? Hur ska vi kunna veta när vi vet allt?

Bra frågor av en författare som bestämmer sig för att skriva en bok med titeln ”Allt jag inte vet om djur”.

Det började med Jenny Diskis egen katt Bunty, en av flera katter som delat hennes liv under 20 år. Varför sitter den bara där och tittar på mig, undrar hon. Vad betyder det? Betyder – ett ord som är förbehållet människor, skriver hon. Kattens tittande har alltid drivit henne till vansinne. Nu måste det bli en bok där hon reder ut begreppen.

Och så sätter hon igång.

Den som tror att det här skulle bli något gullegull om hur man kliar hundar bakom öronen eller vinner katters uppskattning (– kan man det? –) med läckra strömmingsfiléer blir kanske besviken eller åtminstone förvånad eller, varför inte, glatt överraskad.

Det här är inte ”Mannen som talar med hundar”. För att vara en bok om djur handlar nämligen den här ovanligt mycket om människor. Frågan är om det i själva verket inte är det den handlar om. Hur vi lever våra liv. Hur vi möter vår omgivning, människor som djur. Vilka slutsatser vi drar om livet omkring oss. Om vi klarar att hantera konsekvenserna när tillvaron blir alltmer komplicerad.

Jenny Diski ställer många frågor. Får hon några svar? Ja, kanske alltför många. Det är nämligen ett av problemen med den här boken. Det blir ibland väldigt överlastad och spretig.

Jag läser och tar några djupa andetag och läser om. Förirrar mig i Jenny Diskis sällskap bland vetenskapsmän och filosofer, teorier och tester. Wittgenstein, Descartes, Spinoza, Bentham–vi förväntas känna till dem och många andra. Inte minst Jacques Derrida som funderar över vad hans katt funderar över när den studerar hans avklädda kön.

Ibland känns det som jag vill ge upp. Så tar boken en annan vändning och mitt intresse väcks igen.

Safari i Kenya, renskötsel i lappmarken, pingviner eller nyckelpigor. Jenny Diski tar oss jorden runt. Barndomens besök på Zoo i London för med sig jobbiga minnen. Tillrättalagda Disneyfilmer får hård kritik. Tolkningar och beteende, viljan att förmänskliga djuren, kärleken till kött på bordet trots vetskapen om djurens lidande. Jenny Diski vrider och vänder.

En bok som greppar från elefanter till flatlöss kan ibland kännas lite okoncentrerad.

Men när den löpande rika prosan tar fart i till exempel berättelsen om hennes och andras spindelfobi vill man bara jubla.

En sorteringsbegåvad medarbetare hade kunnat göra ”Allt jag inte vet om djur” till något stort. Nu får man glädja sig åt de bästa bitarna. Och det räcker ett bra tag.

Annons
Annons
Annons