Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Introvert barsnack och en enbent indian

Aviciis ”Levels” strömmar ur högtalarna och en väldigt ”bra känsla” infinner sig i lokalen. Stämningen är extra god hos den unge klubbaren vars självförtroende är på topp efter att han hävt ett par järn. I jämn takt med att självuppfattningen suddats ut har hans ego vuxit sig starkt och killen i toalettspegeln har mer och mer börjat likna Ryan Gosling.

Musiken griper tag i hans kropp och armar och ben tycks få eget liv. I sitt fyllerus och helt utan hämningar kastar han sig ut på dansgolvet i något som liknar en regndans utförd av en enbent indian.

Själv står jag och konverserar med någon vars namn jag inte ens uppfattat.

Och det är här tanken slår mig! Jag och majoriteten av människor som är här ikväll, ja kanske inte indianhövdingen där borta, men resten av oss, är så upptagna av att göra ett gott intryck och att sälja in oss själva att vi ironiskt nog inte lyssnar till dem vi möter. Killen eller tjejen vi så gärna vill få kontakt med. Faktum är att många av oss här inne förmodligen inte ens skulle upptäcka någons visade intresse, även om de kom upp och bet oss där ryggen byter namn.

Jag vaknar upp ur mina filosofiska tankar och ser att personen utan namn är försvunnen. Lite längre bort ser jag henne dansande med ingen mindre än den euforiske indianen med good feeling. För en sekund tänker jag att det kanske är dags att byta taktik, att följa i hövdingens fotspår eller att kanske helt enkelt bara börja lyssna på folk. Någon knackar mig på axeln och en kvinnlig röst frågar mig om eld. Jag presenterar mig och följer med henne ut. Trevlig tjej det där, tänker jag för mig själv... men vad var det hon hette nu igen?

Annons
Annons
Annons