Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Migranters mobilbilder blir konst

I de smarta telefonerna finns hela våra liv. Det är något som Henrik Teleman drar nytta av i sitt konstprojekt, där han besöker flyktingförläggningar runt hela Sverige och tittar på migranters mobilbilder och intervjuar dem om berättelserna bakom. Just nu befinner han sig i Nyhyttan.

Annons

Henrik Teleman tillsammans med Maryam Baytam, som är en av flyktingarna han har intervjuat i konstprojektet

I dag lever de flesta av oss med smarta telefoner. Det har aldrig varit enklare att dokumentera vår vardag med hjälp av bilder. Vi knäpper ett kort när vi ser något vackert, när vi lyckats med att laga en särskilt stilig maträtt eller när våra barn leker. Och det är inte något som bara är förbehållet människor som är födda och uppvuxna i västvärlden. Konstnären Henrik Teleman har länge arbetat med etnologiska konstprojekt. Den här veckan har han, tillsammans med tolken Zainab Witwit befunnit sig på flyktingförläggningen i Nyhyttan för att samla in material till projektet "I telefonen finns hela människan".

– Det har varit många känslor och en intensiv vecka. Det är enormt uttröttande, men framför allt väldigt intressant, säger Henrik Teleman.

Henrik och Zainab besöker flyktingförläggningar över hela Sverige för att träffa människorna som bor där. De tittar på bilderna som finns i telefonerna – bilder från hemlandet, bilder från flykten och bilder från platsen dit de kommit, samtidigt som de intervjuar människorna om berättelserna bakom fotografierna. Det hela kommer utmynna i en utställning våren 2018 där bilderna och berättelserna visas upp, bland annat på Örebro läns museum. Men redan den 21 januari går det att se bilderna från Nyhyttan på Konsthallen i Nora.

– Vi ser ofta flyktingarna som främlingar. Men i det här projektet är flyktingskapet det minst intressanta. Jag vill försöka göra främlingarna till människor, berättar Henrik Teleman.

En av bilderna som 25-åriga Maryam Baytam har på sin mobil. Maryam är den andra från höger på bilden. Till vänster om henne sitter de två kvinnorna som äger skönhetssalongen hon arbetade på.

En av människorna han har träffat i Nyhyttan är 25-åriga Maryam Baytam, som tidigare arbetade på en skönhetssalong i Damaskus. En dag kom en kvinna in till salongen, tog av sig sin sjal och berättade bestämt att hon ville klippa av sig allt hår, vilket Maryam inte tyckte var en särskilt bra idé.

– Men det visade sig att hon ville göra det eftersom hon var förbannad på sin man, och han tyckte mycket om hennes långa hår. Så Maryam arbetade i två timmar med att klippa kunden. När hon sedan var färdig konstaterade kvinnan att hon inte hade några pengar att betala med, och sedan ställde hon sig upp och gick därifrån. Maryam har många fantastiska anekdoter att berätta, säger Henrik.

Han tar upp ett annat exempel, där en kvinna visade honom bilder på sina barns examen. På bilderna syntes glada ungdomar iklädda mintgröna examenshattar.

– Och på nästa bild i telefonen ligger barnen och sover på gatan under deras flykt. Då brister hjärtat.

Många av berättelserna som Henrik lyssnat på handlar om kärlek och om längtan.

– När jag längtar är det för att jag inte träffat någon på ett par veckor. Men här finns det människor som inte har setts på flera år. Deras längtan och drömmar blir så koncentrerade, samtidigt som det verkligen går att relatera till. Och det tror jag är meningen med konst, att se något i andra som en även kan se i sig själv.

Annons
Annons
Annons