Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Kristian Ekenberg: "Planet earth II" får oss att vilja rädda jordklotet

+
Läs senare

KRÖNIKA: Kristian Ekenberg om hur "Planet earth II" framgångsrikt väcker viljan att rädda klimatet utan att peta på publikens samvete.

Jag går inte i kyrkan om söndagarna, men de senaste åren har jag skaffat mig vanan att varje söndag ägna en meditativ timme i soffan tillsammans med SVT:s naturprogram. Och om dessa naturprogram ska jämföras med kyrkan, är vi inne i påskveckan nu med BBC:s ”Planet earth II”, en högtidsstund för alla som fascineras av naturens skådespel.

Med sensationellt HD-filmade scenerier, Hans Zimmers bombastiska musik och en närhet till djuren som nästan får en att känna deras andedräkt, kan ”Planet earth II” konkurrera med storserier som ”Game of thrones” i att förföra tv-tittarna med spektakel.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

På sajten Tvdags.se skriver Henrik Petersson om att serien bör ses med David Attenborough som berättare och inte i svensk version med Henrik Ekman. En åsikt som jag förstår att många delar, men själv föredrar jag Ekmans röst, då han fyller den funktion jag vill ha av söndagskvällens avslappning med natur-tv. Hans stämma är röstekvivalenten till lugnande medel.

När de första människorna lämnade planetens atmosfär och såg ner på det svävande blå klotet i en kall och mörk rymd, drabbades de av en ömhetskänsla inför bräckligheten i vårt hem i universum. De flesta av oss kommer aldrig att betrakta jorden från rymden, men en liknande nästan religiös upplevelse fick jag av att se scenen med pingvinerna i avsnitt ett av ”Planet earth II”, när de i enorma vågor slungade sig mot den klippiga kusten för att kunna föra mat till sin avkomma.

Den lägger de mest fantastiska delarna av detta jordklot mitt i våra vardagsrum och det är omöjligt att inte bry sig om vad som sker med det.

Serien har kritiserats för att ägna sig åt antropomorfisering av djuren, det vill säga ge intryck av att de har mänskliga känslor och beteenden som kan förklaras med det vi som människor känner till. Vi kan identifiera oss med djuren kamp för överlevnad på samma sätt som med Arya och Daenerys i nämnda ”Game of thrones”. Att förväxla en instinktsdriven sengångare i parningsjakt med en kärlekskrank människa är förstås ett misstag, men det finns en poäng i att vi kan se en bit av oss själva i djuren.

När vi läser om naturkatastrofer på andra sidan jordklotet och issmältning i Arktis är det lätt att informationen blir abstrakt, men förstörelsen av planeten blir konkret på ett helt annat sätt när vi ser djuren från ”Planet earth II” framför oss.

Filmer som Al Gores ”En obekväm sanning” eller Leonardo DiCaprios ”Before the flood” riskerar att repellera sin publik genom det anklagande pekfingret som sträcks ut (”planeten är i fara och det är du som är problemet!”). Men ”Planet earth II” skriver ingen på näsan och det aktivistiska budskapet, i den mån det finns, är mer sublimt.

Serien får oss att värna planeten genom de nästan religiösa upplevelser som jag beskrev inledningsvis. Den lägger de mest fantastiska delarna av detta jordklot mitt i våra vardagsrum och det är omöjligt att inte bry sig om vad som sker med det.

Annons
Annons
Annons