Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Malena Ernman: Bara handling leder till mer handling

Miljörevolutionen har fastnat mellan raderna. Det räcker inte med att hoppas, vi måste agera, skriver krönikören.

Annons

Nu har det snart gått två månader sen världens ledande klimatforskare sa att vi har tre år på oss att vända utsläppskurvan brant nedåt, för att ha en chans att uppnå Parisavtalets mål. Har ni sett några tecken på den förändring som krävs för att påbörja en sån revolution? Har ni sett några rubriker? Krismöten?

Det har inte jag.

Däremot såg jag en ny studie från Lunds Universitet som konstaterade att vårt informationsflöde när det gäller klimat och miljö är en riktig katastrof. Det vi mest uppmuntras att göra är det som har minst effekt. Som att en enda flygresa kan radera tjugo års källsortering. Det blev inga rubriker där heller.

Inte en enda en.

Och så håller det på. År ut och år in.

Malena Ernman.

Rapporterna är många men rapporteringen är minimal. Och viljan att ändra på det, är så mikroskopiskt liten att det krävs laboratorisk utrustning för att hitta den. Det märkte Stefan Sundström och jag när vi i vintras – uppbackade av landets främsta TV-producent – försökte pitcha ett TV-program som med bredast möjliga infotainment skulle påskynda omställningen till ett hållbart samhälle.

Alla vi mötte hade hört en massa hoppfulla politiker och experter så nu var de inte så oroliga längre: Hela klimatfrågan känns hoppfull. Det kommer ordna sig.

Så vi lär slippa berätta för svenska folket att deras Thailandsresor och deras brasilianska oxfilé inte är så där superbra ur ett klimatperspektiv.

Tur för oss. Otur för miljön.

Min dotter och jag brukar gå ut i naturen och plocka skräp. På bara några hundra meter längs stigar och stränder så hittar man nästan hur mycket plast och burkar som helst. Det är väldigt omtyckt. Man upphöjs till föredöme på bara ett par halvtimmar.

Att jag av samma miljöskäl valt att sluta flyga är inte riktigt lika populärt. Trots att det ur miljöperspektiv ger oerhört mycket mer resultat. Det är nästan som att det ger för mycket resultat.

Och det skräpet syns ju inte ens!?

Att plocka skräp gav hjältestatus, men när krönikören slutade flyga var det inte lika populärt. Trots att det ur miljösynpunkt är värt så oerhört mycket mer.

Vi vill ha synbara, konkreta fakta och lösningar innan vi agerar. Men sånt tar tid och i vår väntan på facit så missar vi ofta själva poängen; att bara förändring leder till förändring. Hade jag inte slutat äta kött hade jag inte skaffat elbil. Hade jag inte skaffat elbil hade jag inte slutat flyga. Hade jag inte slutat flyga hade jag inte skaffat solpaneler. Bara handling leder till handling.

Men för att handla måste vi känna - vi måste uppleva att vår handling är oundviklig. Och hur skapar vi den känslan när det personliga ansvar som krävs är för känsligt för att nämnas? Revolutionen har fastnat mellan raderna.

Den här veckan kom en rapport som konstaterar att vi bara har 5% chans att uppnå Parisavtalet. Vi gör för lite och det går för långsamt.

Det finns självklart fortfarande hopp. Men när hoppet står i vägen för den handling som är vår enda räddning, så kanske vi måste omformulera allt det där hoppfulla som vi så gärna vill berätta?

För hoppet kommer inte rädda oss av sig självt. Hoppet ställer krav. Hoppet förutsätter att vi agerar.

Läs mer av Malena Ernman: Är vi vuxna nog att inse allvaret?

Vi är alla precis som Stefan Holm innerst inne

Annons
Annons
Annons