Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Casablanca

 Det här med att ”smida medan järnet är varmt” verkar vara ett obekant uttryck för Casablanca. För två år sedan var de i ropet med en introduktion på bästa sändningstid som mellanakt i ”Melodifestivalen” samt en efterföljande turné där de bland annat var ett av dragplåstren på ”Yeahfestivalen” i Stadsparken.

Men sedan då?

Ja, nu två år senare kommer debutalbumet och de flesta behöver påminnas om vilka Casablanca var nu igen. Järnet må ha svalnat, men det kan mycket väl bli varmt på nytt.

”Apocalyptic youth” är ett stabilt debutalbum. Det är snyggt producerat och framfört enligt instruktionsboken. Där ligger även skivans stora problem. Om man som lyssnare vill ha ny och spännande musik så är det här helt fel skiva, men om man längtar efter musikaliska och textmässiga klichéer som man hört många gånger om de senaste 40 rockåren så har man hittat rätt platta.

Det är så klart en nackdel men samtidigt inget jag kan få till något dåligt. Skivan är som sagt stabil, snygg och säker, men ospännande.

Musikaliskt ligger bandet på gränsen till hårdrock men är inte riktigt där och produktionen doftar organiskt 70-tal med en modern skärpa, en ljudbild som verkligen tilltalar mig. Åter igen: snyggt!

Efter upprepade lyssningar är jag ganska övertygad om att det där bildlika järnet kommer att hettas upp och smidas på nytt. Skivans bästa låt, ”Love and desperation”, har redan släppts som singel och kan bana väg för en andra omgång av Casablanca.

Men om man som jag vill ha lite musikaliskt tuggmotstånd så är risken stor att Casablanca bara passerar förbi som snällt skval. Det finns dessvärre inget farligt eller spännande i ”Apocalyptic youth” som kommer att lämna bestående minnen.

Annons
Annons
Annons