Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Werlinder

Annons

JAZZPOP. Ibland klumpar talang ihop sig nästan äckligt mycket, som hos artisten och skådespelerskan Lisa Werlinder: fantastiskt fin röst, duktig kompositör och låtskrivare, framgångsrik skådespelare på både film och tiljan. Jag kan redan ana kommentarsfälten på nätet när de avundsamma får kräkas lite.

Och det är nästan för mycket som unga Lisa Werlinder redan hunnit med både i filmväg och musikaliskt: Steven Spielberg, Ingemar Bergman, Bille August, Lee Konitz, Anders Widmark, Magnus Lindgren, Peter Asplund, Henrik Janson och så vidare.

Men före scenskolan och skådespeleriet var Lisa Werlinder inne på en lovande musikerkarriär, studerade klassisk sång och spelade saxofon på Musikhögskolan.

När hon nu släpper sitt första album har det föregåtts av några singlar som smakprov, men redan denna första gång på allvar känns allt så helgjutet som hennes liv hitintills utvecklat sig.

Det är inte ovanligt att skådisar gärna försöker sig på en musikkarriär – också – med i många fall blandat resultat. I fallet Jennifer Lopez är hon, tycker jag, en bättre skådis än sångerska. Lisa Werlinder vinner utan tvekan i båda grenarna.

Visserligen luktar det väl mycket 60-talsretro om debutskivan, inte bara då omslagets genklang, utan även när det gäller låtmaterialet: Lite Monica Z. – nej mycket förresten – och rätt många dessutom av det sena 1900-talets klunga av fina svenska jazzsångerskor.

Men Lisa Werlinder har en osedvanligt vacker och behaglig röst. Klangfull med perfekt frasering som klarar alla låtarna som hon skrivit själv tillsammans med den ständige följeslagaren Henrik Janson.

Hennes texter är poetiska och så där soligt eller vemodigt 60-tal som bara nostalgi kan sätta i rätt ljus, och låtarna förstås satta med utmärkta arrangemang.

Om jag egoistiskt bara skulle sätta betyg utifrån min egen smak, skulle debuten dock få en menystjärna mindre, men detta är verkligen kvalitet rakt igenom.

Det är lite mesig men mysig jazz och pop, och ja, det är väldigt lättlyssnat såväl i positiv som negativ bemärkelse.

Det här kommer att gå hem hos den vita välpolerade medelklassen...

Annons
Annons
Annons