Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Thomas Di Leva

Annons

Thomas Di Leva

Hemma i min skivhylla står Thomas Di Levas första singel. Den är en av de första skivorna jag recenserade i början på 80-talet. Några år senare gjorde jag en intervju med honom i Hofors. Anledningen var hans skådespelardebut på Folkteatern i Gävle i Berthold Brechts och Kurt Weills musikalteater ”Staden Mahagonnys uppgång och fall”. I mer än 30 år har han alltså funnits med i min musikaliska värld - första tiden med en fasttejpad lock i pannan och de senare åren som den skönlockige mannen i klänning.

För fyra år sedan blev han nästintill folkkär i TV4:s ”Så mycket bättre” tillsammans med Lasse Berghagen, Plura Jonsson, Petra ”September” Marklund, Barbro ”Lill-Babs” Svensson, Petter och Christer Sandelin.

Som artist har han ihärdigt hållt fast vid en karaktär med kärleken som främsta budskap, men också som mannen som balanserar mellan flum-snack och skarp humor. Hela tiden i sällskap med ett skratt som kan tolkas som både osäkerhetsuttryck eller ren glädje. Han har en kluven identitet och det har blivit hans image.

Rent musikaliskt har utvecklingen varit mycket svag. Det handlar om pop med syntbotten, bloppigt och lättillgängligt. Det som är Thomas Di Leva är texterna och han själv. Inte minst hans numer fantastiska mellansnack.

East west sushis lilla scen intill matborden intas av Di Leva strax efter klockan tio på fredagskvällen. En vattenflaska på ett pelarbord med vit duk och en fruktskål. Det är scenografin. Och förstås artisten själv i röd långklänning och det lockiga håret svallande över axlarna.

– Hur många av er har förlorat någon gång? frågar han publiken och nästan alla sträcker upp en hand.

– Ni som inte räckte upp handen, hur många gånger har ni ljugit? säger han med ett stort leende och bums är publiken i hans garn.

”Ge aldrig upp” är första låten till hans eget akustiska gitarr-komp. Sen följer titlar som ”Ingen kan köpa livet”, ”Vem ska jag tro på?” och ”Miraklet”. Alla omfamnade av kloka små visdomsord à la Di Leva. Det handlar om dold konsumtionskritik, om innebörden av frihet eller om vem som sitter inne med sanningen om världen. Lösningen för Di Leva är förstås kärlek och att tro på sig själv.

Thomas Di Leva är en sann livscoach som avslutar med ”Vi har bara varandra” och orden:

– Det finns inget vi eller dom. Vi har bara varandra.

Kan julen inledas på ett bättre sätt?

Annons
Annons
Annons