Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Svenska män skyr kultur

I veckan publicerade Dagens Nyheter en artikel som handlade om den så kallade kulturtanten. Den var väl underbyggd med fakta och statistik från såväl välrenommerade Som-institutet vid Göteborgs universitet som andra trovärdiga aktörer i sammanhanget.

Bland alla siffrorna kunde man läsa att 72 procent av Dramatens besökare är kvinnor. På stadsteatrarna i Stockholm och Göteborg var siffrorna 69 respektive 65 procent kvinnor räknat på alla besökare. Dessutom visar statistiken att det är kvinnor över 46 år och äldre som i huvudsak fyller bänkraderna.

När Bokmässan i Göteborg gjorde sin senaste undersökning av både besökare och utställare visade det sig att att 66 procent av branschgästerna var kvinnor och bland allmänheten var det 58 procent.

En annan talande siffra som redovisas i DN-artikeln är att Dansens hus i Stockholm bara hade 30 procent män i publiken. Dans, ja det är väl fjolvarning.

Och det gäller inte bara dans. I DN-artikeln ger Horace Engdahl sin syn på obalansen i kulturlivet. Han talar om att det i Sverige finns ett samhällsklimat som ”känns lite oeuropeiskt, lite amerikanskt. När man kommer till Tyskland och Frankrike så har männen inte abdikerat från kulturen på det sätt som här.”

Det är möjlig t men det förklarar inte varför många svenska män skyr kulturarrangemang. Är det sportens fel? Nja, fotbollens ställning är väl snarare starkare i länder som Tyskland och Frankrike.

En rimlig förklaring till den stora skillnaden mellan män och kvinnors kulturkonsumtion ger Kulturrådets generaldirektör Kennet Johansson. Han pekar på det faktum att kvinnor generellt sätt ofta har högre utbildning än män - och den här klyftan tenderar att öka.

En obalans som uppmärksammas då och då är att majoriteten av kulturproducenterna, alltså författarna, regissörerna, konstnärerna och tonsättarna, är män. Det rimmar ju lite illa med det faktum att kvinnorna är de flitigaste läsarna och teaterbesökarna.

Finns den kulturkonsument som inte behöver huka inför kulturproducenten?

Jag tror det - men kanske har kulturtanten inte insett sin potential till fullo.

Annons
Annons
Annons