Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NA:s recensent: Nej då Forsskål, du levde inte alls förgäves

Annons

Stadra Teater, 7 juli

Arabia Felix – en musikteaterföreställning om upptäcktsresan 1761–1767

Manus och regi: Johan Bernander

Musik: Anders Ortman

I rollerna: Peter Eriksson, Ellen Henning, Rune Jakobsson, Gunilla Orvelius, Magnus Wetterholm, Eva Haldert samt barn från Stadra scenskola.

TEATER. ”Jag levde förgäves, och jag dog förgäves – sånt är tungt att bära” suckar den finlandssvenske botanikern, Carl von Linnés elev, och mycket liberala filosofen för sin tid, Peter Forsskål (1732–1763), efter att ha dukat under i en tropisk sjukdom i den arabiska hettan, blott 31 år gammal. Han som hade så mycket att uträtta, så mycket att utforska och uttrycka. Proverna som han samlat under resan förgicks, ruttnade eller glömdes bort.

Skildringarna och sökandet efter Lyckans land, Schlaraffenland, Utopia eller Atlantis har funnits i alla tider. Men kanske var sökandet aldrig så intensivt som under Upplysningstiden. Tron på vetenskapen, utveckling och framsteg gjorde att lärda män gav sig ut på strapatsrika färder i jakt på kunskap, insikt och inte minst – berömmelse.

Det var också målet med den danska expeditionen till Jemen, eller Lyckliga Arabien som den vita fläcken på västerlandets karta kallades. Det hela slutade dock i ett stort fiasko. Endast en av de fem vetenskapsmännen återvände i livet, sex år efter den storstilade avfärden.

Denna historia gick regissören Johan Bernander och bar på i många år innan han slutligen skrev pjäsen som nu spelas på Stadra Teater hela sommaren. Och det är en skicklig iscensättning. Som publik känner man riktigt vågornas rullningar, sjösjukan och skörbjuggen på skeppet Grönland. Vi drabbas av hettan från den arabiska solen, får känna dofterna av orientens kryddor och de tropiska sjukdomarnas svettningar.

Allt förstärks av Anders Ortmans stämningsskapande musik och ljudeffekter, Märta Fallenius snygga scenografi, Kenny Nilssons suggestiva ljus, Mari Gasslanders tidstypiska kostymer och – inte minst – skådespelarnas engagerade inlevelseförmåga.

Det är en dramatisk resa vi får följa med på. Inget snack om saken. Jag hade dock önskat att karaktärerna varit med om minst lika dramatiska inre resor. Då hade det kunnat bli riktigt stor teater. Nu blir det mest en redovisande berättelse av vad som verkligen hände. De ger sig av, blir osams och sjuka, dör.

Helt förgäves kan man dock inte säga att Forsskåls liv var. Två år före avfärden med Grönland till Jemen skrev han en politisk pamflett om medborgerlig yttrande- och tryckfrihet som censurerades och beslagtogs när den kom ut. Men sju år senare låg den till grund för tryckfrihetsförordningen (1766) – då Sverige som första land i världen skrev in pressfrihet i grundlagen.

Och så blev det ju en pjäs på Stadra Teater. Det är inte heller så illa.

MÅNS UGGLA

Annons
Annons
Annons