Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Galna historien – därför fick Ronnie aldrig Guldklockan: "Är fortfarande trist"

+
Läs senare

Marcus Ericsson blir förste formel 1-förare någonsin att få NA:s guldklocka. Ronnie Peterson fick den aldrig. Här är den galna historien om när juryn 1971 i stället valde en militär femkampare som pristagare – och fick Ronnies pappa att säga upp sin NA-prenumeration.

Ronnie Peterson i Tysklands GP 1971.

Tre VM-medaljer, nio racesegrar och 123 racestarter.

Örebrosonen Ronnie Peterson, som 1978 avled bara 34 år gammal i sviterna efter en krasch på Monza, rankas som en av de allra största i formel 1-historien (bland annat rankar internationella motorsportmagasinet Autosports läsare honom som den 19:e bäste F1-föraren genom alla tider) – men fick ändå aldrig motta NA:s guldklocka.

Men faktum är att han skulle ha fått den 1971 – om NA:s sportredaktion fått bestämma.

När Marcus Ericsson nu blir den första formel 1-föraren att tilldelas Guldklockan ringde NA upp tidigare sportchefen Hans Jonson för att en gång för alla klargöra vad som egentligen hände när Örebroidrottens kanske största namn blev snuvat på klockan.

Det var måndagen den 8 november 1971 som juryn samlades för att utse vinnaren av det årets Guldklocka.

På den tiden presenterades vinnaren i tidningen redan dagen därpå – och inte som numera på julafton – men det skulle ändå göras ett reportage med pristagaren.

Ronnie Peterson, då 27 år gammal, hade det året fått sitt verkliga genombrott i formel 1-cirkusen och slutat tvåa i VM-serien efter att ha varit på pallen i fem av elva lopp, och hade dessutom vunnit formel 2-EM.

Att han skulle få Guldklockan kändes som en självklarhet för NA-redaktionen, och för att hinna göra en intervju med Peterson, som just då befann sig i Brasilien och dagen före hade kört premiären i det brasilianska F2-mästerskapet, ringde Jonson upp redan före guldklockejuyrns sammanträde.

– Det var en viss tidsskillnad som gjorde att jag var tvungen att ta samtalet före mötet. Jag hade aldrig haft någon jättebra relation med Ronnie – ja, det hade väl ingen journalist egentligen, han var ganska tillknäppt – men det här samtalet var väldigt trevligt. Jag sa åt Ronnie: ”Du måste förstå att det inte är klart än, men vi bedömer att du kommer få Guldklockan.” Jag märkte på honom att han blev väldigt glad åt att få det erkännandet på hemmaplan, berättar Jonson så här drygt 44 år senare.

Det fanns bara en hake. Vid den här tiden hade NA bara tre representanter i en jury som i övrigt bestod av sex ledare från länsidrotten. Och när mötet väl tog sin början visade det sig snart att de andra ledamöterna inte var alls lika säkra på att Ronnie var den som svarat för 1971 års ”främsta och populäraste idrottsprestation”, som det heter i statuterna.

Mot honom stod nämligen Rolf Nilsson, som vunnit guld när VM i militär femkamp avgjordes i Örebro den sommaren.

– Från NA var det jag som biträdande sportchef, sportchefen Olle Åkerberg och redaktionschefen Lenn Andersson som satt i juryn, och vi var överens om att Ronnie skulle ha klockan. Men efter diskussioner gick det till omröstning, och om jag minns rätt blev det fem–fyra till Rolfs fördel, med motiveringen att han var världsmästare medan Ronnie var VM-tvåa, minns Hans Jonson och fortsätter:

– De andra i juryn var inte särskilt engagerade i motorsport, så att säga. Det var ett par ÖSK:are och några från Örebro läns idrottsförbund och så vidare. Motorsport var inte min huvudgren heller, men vi som jobbade med sport på heltid hade nog lättare än de i juryn att se att Ronnie tävlade på en annan nivå. Vi förstod hur stort formel 1 var internationellt.

– Men visst, Rolf var också en stor idrottsman, ingen skugga ska falla över honom. Det var en jättefin kille. Men just då kändes det där beslutet inte särskilt kul. Jag hade skrivit klart intervjun med Ronnie, och den hade redigerats ut på sidorna, men efter mötet var det bara att slänga och börja om. Samma kväll var jag och en fotograf ute och gratulerade Rolf och gjorde en intervju med honom. Vad jag minns ringde vi aldrig upp Ronnie, det fanns väl ingen anledning.

Att valet var kontroversiellt förstod Jonson direkt, och märks i sporchefen Olle Åkerbergs krönika om Guldklockevinnaren dagen därpå. Rubriken, "Det var ett svårt val!", säger det mesta. I texten går Åkerberg i försvarsställning: "Juryn valde Rolf, dock först efter moget övervägande och efter en hård debatt, där grenarna vägdes mot varandra och många för och emot uttalades för den ene och den andre kandidaten. Det skall också utan omsvep sägas att jurybeslutet inte var enhälligt och att flera av ledamöterna in i det längsta stred för Ronnie." Och: "Någon diskriminering av motorsporten var det heller inte fråga om, det var samtliga debattörer angelägna om att påpeka."

Reaktionerna från övriga Sverige lät inte vänta på sig. Att en, i vidare kretsar, okänd militär femkampare tilldelades länets finaste idrottspris i stället för världsstjärnan Ronnie Peterson klassades som en skandal.

Hans Jonson hamnade, som biträdande sportchef, rejält i skottgluggen.

– Det blev ett väldigt surt efterspel. När jag kom upp på tidningen dagen därpå hade det redan ringt ett antal samtal, och det fortsatte att ringa. Journalister från alla motortidningar mer eller mindre idiotförklarade oss: Hur fan kunde vi utse en kille som de säkert aldrig ens hört talas om? Jag fick så gott det gick försöka förklara hur det hade gått till. Jag fick en väldigt svår ställning där. Jag hade ju själv röstat på Ronnie, men var tvungen att försvara juryns beslut, berättar Jonson.

Och det var inte bara motorsport-Sverige som reagerade starkt. Även Ronnies egen pappa, Bengt Peterson, var mycket kritisk mot beslutet och skrev en insändare i NA dagen därpå. ”Ronnie har i många är varit en stark kandidat till Allehandas pris men alltid blivit bortgjord av en jury som inte vet vad motorsport kräver av sin man om man ska nå den absoluta toppen”, rasade Bengt (läs insändaren i sin helhet till höger).

Sportchef Åkerberg kände sig nödgad att svara. Under rubriken "Bengt Peterson har fel!" skrev han bland annat: "Jag förstår både Bengt och Ronnie Petersons besvikelse, men jag kan än en gång försäkra att det inte på något vis beror på 'mothåll' mot racersporten att Ronnie inte fick guldklockan. Och inte på bristande kunnande om grenen heller."

– Jag minns att Bengt sa upp tidningen också. Men jag tror inte att Ronnie själv tog så illa vid sig. Jag tror han insåg vad som hade hänt, säger Jonson.

NA fick fler chanser att belöna Ronnie. Som 1973, när han tog VM-brons och vann fyra formel 1-tävlingar, eller 1974, när han tog sin klassiska seger i Monacos GP och för andra året i rad vann på Monza.

Men de åren gick klockorna till Rolf Pettersson, som hade vunnit SM-guld i orientering, respektive Stig Blomqvist, som hade tagit sitt andra raka SM-guld i rally och blev den förste motorsportutövare att tilldelas NA-priset (han fick däremot inte Guldklockan när han tio år senare, 1984, vann rally-VM). Nej, det var nog just 1971 som Ronie skulle ha haft klockan.

– Jag minns inte så mycket av de där andra åren, men det är klart att de här idrottsledarna som var med i juryn hellre såg en ”riktig” idrottare som en orienterare som vinnare. Nu efteråt fattar man nästan inte hur vi kunde gå förbi Ronnie. Ja, jag tycker fortfarande att det är trist att Ronnie inte finns med på listan bland NA:s guldklockevinnare, han är ändå ett av de största namn som finns i Örebros idrottshistoria, säger Hans Jonson.

44 år senare är cirkeln på något sätt sluten. Marcus Ericsson har ännu inte fått kliva upp på pallen i formel 1, men i guldklockehistorien är han redan större än sin föregångare. Redan 2009 tilldelades han sin första Guldklocka, för segern i japanska formel 3-serien, och nu, 2015, blir han alltså historisk som femte idrottare genom tiderna att få den två gånger och förste formel 1-förare någonsin att tilldelas klockan.

De nio ledamöterna i 1971 års guldklockejury.

Bengt Petersons insändare

Den 10 november 1971, dagen efter att det tillkännagivits att Rolf Nilsson tilldelats NA:s guldklocka, skrev Ronnie Petersons pappa Bengt en insändare i NA:

"Apropå Allehandas guldklocka.

Vill på intet sätt förringa Edert val av Rolf Nilsson men jag vill protestera mot att juryn menar att Ronnie får komma igen nästa år om han blir världsmästare i kejsarklassen formel 1 ... Fullt så enkelt är det väl inte.

Ronnies prestation i år att bli etta i EM i formel 2 (kallas lilla VM och öppen för all världens förare) och tvåa i formel 1 är oöverträffad av någon svensk förare. Ronnie vann sex F2-tävlingar vilket är nytt rekord för klassen.

Jag vet att det är årets prestation som ligger till grund för Allehandas pris men här följer ändå Ronnies meritlista för 10 års tävlande. Han har i många år varit en stark kandidat till Allehandas pris men alltid blivit bortgjord av en jury som inte vet vad motorsport kräver av sin man om man ska nå den absoluta toppen.

Hade det inte varit en lösning att dela ut två klockor när det rådde oenighet om valet, det gjordes ju 1945.

Ronnie, som för närvarande tävlar i Brasilien kommer säkert att bli mycket besviken över det uteblivna priset.

Här följer 10 års meriter

1962: SM-tvåa, klass D FK.

1963: SM-etta, klass D FK.

1964: SM-etta, klass A FK.

1965: SM-etta, klass C FK. SM-tvåa, klass D FK. NM-etta, klass C FK. EM-trea, klass A FK.

1966: EM-etta, klass A FK. VM-trea, klass A FK. SM-trea, klass A FK.

1967: SM-femma, F3.

1968: SM-etta, F3. 12 segrar på 26 starter. Trea i Monacos GP.

1969: SM-etta, F3. EM-lag-etta, F3. 15 segrar på 19 starter, ingen bruten, sämst fyra. Fyra i Monacos GP.

1970: EM-fyra, F2.

1971: EM-etta, F2. VM-tvåa, F1. Etta i VM-deltävling sportvagnar. Etta i öppen tävling sprotvagnar. Etta i franska öppna mästerskapet i F2 och i Martinicupen.

Med största högaktning för Edert kunnande i andra sporter än motorsport tecknar jag BENGT PETERSON (Ronnies fader)"

Alla tio motorklockor

När Ronnie Peterson fick nobben 1971 hade ingen motorsportutövare fått Guldklockan. Men 1972 bröt speedwayens Bernt Persson den barriären. 1974 blev rallykungen Stig Blomqvist den andre motorsportaren att tilldelas klockan, och sedan 2002 har sex av 14 klockor tillfallit motorporten. Här är hela listan:

1972: Bernt Persson, speedway.

1974: Stig Blomqvist, rally.

1991: Tommy Wahlsten, båtsport.

1993: Henrik Gustafsson, speedway.

2002: Peter Bergvall, enduro.

2003: Fredrik Ekblom, banracing.

2005: Richard Göransson, banracing.

2009: Marcus Ericsson, banracing.

2012: Joakim Ljunggren, enduro.

2015: Marcus Ericsson, formel 1.

Militär femkamp

Militär femkamp, inte att förväxla med OS-grenen modern femkamp, består av fem grenar. I tur och ordning:

Skytte: Gevärsskytte på 200 meters avstånd. En precisionsserie om tio skott under max tio minuter och en snabbserie om tio skott under en minut.

Hinderlöpning: En 500 meter lång hinderbana med 20 standardhinder (som irländska bordet, repstege, balansbom och klätternät).

Hindersimning: En 50 meter lång simsträcka (i bassäng) med fyra standardhinder.

Handgranatskastning: Precisionskastning (16 granatattrapper på fyra olika avstånd) följt av längdkastning (tre granatattrapper, längsta kastet räknas).

Terränglöpning: Åtta kilometer.

I princip samtliga utövare är verksamma militärer. VM hölls första gången 1950. Största stjärnorna är Hartmut Nienaber (sju individuella VM-guld på 70- och 80-talen och fortfarande innehavare av världsrekordet med 5 682,1 poäng). Kina har dominerat de senaste åren, men ryssen Sergej Alpatov vann guldet i årets militär-OS.

När VM i militär femkamp avgjordes i Örebro 1971 vann örebroaren Rolf Nilsson Sveriges 13:e och senaste individuella VM-guld på herrsidan. Nilsson ingick också i det svenska lag som tog VM-guld i lagdisciplinen i Örebro.

Formel 1

Formel 1 har, sedan första VM-säsongen 1950, varit kungaklassen i bilsportvärlden. Numera är det en av världens största och mest penningstinna idrotter alla kategorier.

Bland tidernas största stjärnor finns namn som Ayrton Senna (41 segrar på 161 lopp), Michael Schumacher (världsmästare sju gånger) och regerande världsmästaren Lewis Hamilton.

De satt i Guldklockans jury 1971

Från Nerikes Allehanda: Olle Åkerberg (sportchef), Hans Jonson (biträdande sportchef), Lenn Andersson (redaktionschef).

Från idrottsförbunden: Gösta Samuelsson, Holger Furås, Lennart Nilsson, Valle Thyrén, Ivar Lilja, Gustaf Löfgren.

De satt i Guldklockans jury 2015

Katrin Säfström (chefredaktör), Anders Uddling (sportchef), Henrik Brändh, Jonas Brännmyr, David Flatbacke-Karlsson, David Hellsing, Veronika Ljung-Nielsen, Gabriel Rådström, Johan Tollén, Lasse Wirström.

Annons
Annons
Annons