Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Hur kan vi göra för att undvika ett digitalt utanförskap i samhället?

+
Läs senare
Debatt

Köpa tågbiljett. En av de sakersom nu nästan uteslutande går att göra digitalt. Inte helt lätt om man har någon form av kognitiv funktionsnedsättning.Arkivfoto: Fredrik Sandberg /TT

Det har gjorts mycket för att förbättra tillgänglighet till offentliga miljöer för personer med olika funktionsnedsättningar för att göra dem mer oberoende och ge dem möjlighet att delta i det offentliga livet. Det finns lagar och föreskrifter om hissar, ramper, ljussättning, hörselslingor, teckentolkning, syntolkning, doftfria och elsanerade miljöer med mera. Offentliga miljöer tillgänglighetsdeklareras och brister påtalas.

Den digitala utvecklingen i samhället går rasande snabbt och når även välfärdssektorn. E-hälsa har blivit ett begrepp: Att använda digital teknik för att förbättra möjligheterna att klara vårduppdraget. För många grupper innebär det nya möjligheter.

För personer med kognitiv funktionsnedsättning (demenssjukdomar) är utvecklingen mer sammansatt. Nya tekniker kan underlätta och skapa större trygghet (larm för spis, kaffebryggare, dörrlås) och minnesstöd i en rad avseenden (tid, medicinering, påminnelse om aktiviteter). Kunskaperna om det stöd som är möjligt och om de hjälpmedel som finns ingår i arbetsterapeuternas kompetensområde. Utbildningsinsatser genomförs, men kunskaperna är ojämnt spridda och anhöriga får själva söka kunskap och lösningar.

Det stora problemet är att den snabba digitaliseringen av en rad viktiga allmänna funktioner i samhället bidar till att människor blir mindre delaktiga, mindre självständiga och ställs utanför.

Det rör sig om att det ställs allt större krav på att kunna hantera en mobiltelefons och en dators olika funktioner, minnas koder, följa instruktioner för en knapptelefon när man ringer en myndighet med mera.

Och möjligheter till att få personlig service ute i samhället minskar alltmer i vårt servicesamhälle. Inte sällan sänds viktig samhällsinformation ut endast i digital form.

Några exempel: Det är svårt att få tag i vanliga pengar som är lättare att förstå och hantera än siffror på ett kontoutdrag. Det är problem att betala på bussen eller köpa tågbiljett eller att gå på offentlig toalett vid behov. Ser man ett intressant tv-program kan man bli hänvisad att gå till datorn och leta upp det på SVT Play för att få se hela programmet.

En stor utmaning är alltså hur teknologi ska kunna utvecklas för att hjälpa i stället för att stjälpa personer med måttlig kognitiv störning.

Hur bör en mobiltelefon vara utrustad för att ha enkla kommandon men ändå några angelägna speciella som en GPS-funktion som kan göra det enkelt att återfinna en person som plötsligt inte hittar hem?

Kan fjärrkontrollen till tv:n förenklas, så att man inte riskerar att trycka fel och få in programmet ”myrornas krig” och inte kunna komma ur det?

Det är bara en generationsfråga säger de som hurtigt driver på den digitala utvecklingen. När nya generationer som vuxit upp i datoråldern kommer i den här situationen klarar de det.

Det är bara delvis sant. Ett vanligt fenomen vid medelsvår demens är att tidigare självklara aktiviteter och praktiska motoriska sysslor blir svåra att hantera.

En person som alltid skött familjens tvätt klarar inte längre att använda samma gamla vanliga tvättmaskin.

Första tecknet på att man inte längre bör köra bil kan vara att man blir osäker hur reglagen ska användas. Och mobilen man använt i många år blir svår att förstå sig på.

Några förslag till förbättringar och utveckling.

+ Öka medvetenheten att den digitala utvecklingen kan bidra till att skapa utanförskap och göra samhället mindre tillgängligt för rätt stora grupper.

+ Kartlägg kunskaperna inom vården och utbilda om det behövs.

+ Informera patienter och anhöriga vid nyupptäckt demensdiagnos om lämpliga hjälpmedel. Ta fram och använd checklistor för både vården och för anhöriga.

+ Ta fram normer eller bindande krav på att till exempel banker ska göra konsekvensbeskrivningar för personer med kognitiva funktionshinder när de tar bort kontanthantering och kräv att de tar fram service för att kompensera för detta. Samma krav bör ställas på till exempel SJ när de tar bort resebutiker.

+ Samhällsinformation får inte rationaliseras till att endast vara åtkomligt digitalt, till exempel busstidtabeller i Örebro.

+ Stöd och stimulera utvecklingen av enklare digitala system med de viktiga funktionerna, till exempel i mobiler och datorer.

Stöd och utbilda personer med funktionsnedsättning att klara dem.

Sven Larsson, Ordförande i Alzheimerföreningen i Örebro län

Sven Larsson Ordförande i Alzheimer-föreningen i Örewbro

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons