Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Oenighet skadar patienten

Debatt

Ensam. Illustration: Stefan Nilsson

Jag är anmäld till Socialstyrelsen som en fara för patientsäkerheten.

I anmälan står att jag haft behandlingsuppdrag för en patient med bakomliggande trauma men att jag inte inlett den traumabehandling som planerats. Det är helt fel. Det var först när jag fick kännedom om flickan som det blev fokus på traumabehandling och som jag också intensivt arbetat med tillsammans med andra medarbetare.

Där har jag följt vetenskap och beprövad erfarenhet efter konstens alla regler och efter bästa förmåga.

Det ifrågasätts nu om att jag dessutom följde med flickan och modern till mediet Terry Evans är förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Men hade man ifrågasatt om jag förmedlat kontakt och följt med en patient till sjukhusprästen, eller en Imam eller någon annan religiös företrädare, som säger att de på något sätt kan ha kontakt med Gud? Detta ligger också utanför vetenskapens domäner men är en verklighet, verkande kraft, som jag menar att man även som läkare och psykiater måste respektera.

För många år sedan då jag var underläkare hade vi på akutavdelningen på Bup en imam som gjorde någon ”ceremoni” som hjälpte en patient att komma ur sin religiöst färgade ”psykos”, som vi kallade det då men som jag nu förstår bättre tolkas som ett dissociativt tillstånd.

Mina grundläggande principer är att följa vetenskap och beprövad erfarenhet inom de domäner där denna metod är applicerbar. Utöver detta följer jag Kirkegaard att man för att kunna hjälpa någon främst måste veta det klienten vet, det vill säga måste utgå från deras övertygelse

Jag stödjer därför mina klienter i deras världsbild, övertygelse och tro om det inte är olagligt farligt eller skadligt för någon annan.

Det som däremot är skadligt för den aktuella flickan är att Bup och Socialtjänsten inte kan komma överens om att ordna behandlingshem för flickan. Detta trots att vi är två specialister i barn- och ungdomspsykiatri, jag själv och ansvarig överläkare på den akutavdelning, där flickan vistats en längre tid, som bedömt att hon är i oundgängligt behov av behandlingshem. Det är också vad den insiktsfulla och kloka flickan själv liksom familjen vill.

I stället har Socialtjänsten beslutat om att flickan kan bo i ett jourhem. Socialtjänsten säger att det är Bup som måste besluta om behandling medan verksamhetschef Anita Ivarsson menar att Bup kan betala för behandlingsdelen men bara om Socialtjänstens fattar beslutet om behandlingshem. Men socialtjänsten har naturligtvis inte en barnpsykiatrisk kompetens att bedöma detta. Vem tar ansvar för patientsäkerheten?

När jag på föräldrarnas uppdrag kontaktar en chef på Socialtjänsten sägs att deras beslut om familjehem kan överklagas. Det vet jag men det kommer att ta lång tid och flickan behöver behandling nu. Så jag framför föräldrarnas önskemål om ett gemensamt möte mellan dem, Bup och Socialtjänsten för att nå en överenskommelse. Chefen säger då att det inte blir något sådant möte för det har Anita Ivarsson sagt.

Så Anita Ivarsson – om det verkligen är patientsäkerheten du värnar om – upp till bevis!

Använd din makt som verksamhetschef på Bup och se till att få en överenskommelse med socialtjänsten så flickan får sin plats på behandlingshem. Nu!

Jan Pilotti Legitimerad läkare

Specialist i barn- och ungdomspsykiatri

Före detta överläkare Bup USÖ men fortfarande flickans och familjens terapeut privat

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons