Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem för egentligen Svenska kyrkans talan?

Annons

David Lindén reagerar i en ledare 11/8 på prästen Anna Karin Hammars syrliga tweet rörande Israels närvaro i Prideparaden och det är bra – det aktualiserar frågan om vem som egentligen för Svenska kyrkans talan?

Handlar det om grundläggande frågor om kyrkans tro, bekännelse och lära ja, då finns facit i Bibeln och någon av kyrkans tre gammalkyrkliga trosbekännelser. Det är sanningar vi inte dagtingar med. Det har ingen kyrklig auktoritet vare sig intresse av eller mandat för att ifrågasätta (och som biskop är det mitt uppdrag att vara särskilt vaksam på det).

Handlar det om Svenska kyrkans interna ordningar: hur vi reglerar vår organisation, tar ställning i samhällsfrågor och så vidare, ja då har alla medlemmar en talan via representanter i kyrkomöte, kyrkostyrelse och stiftsstyrelse med flera beslutsorgan.

Och handlar det om frågor nära det egna andliga livet – då är lokalförsamlingen den naturligaste platsen.

Undrar någon därför med vilket mandat någon uttalar sig i en viss fråga, får var och en först fundera över var saken hör hemma. Handlar det om en fundamental lärosats, en inomkyrklig ordning eller en personlig reflexion tänkt att bemötas, bejakas eller förkastas?

Hammars uttalande hör definitivt hemma i den sistnämnda, personliga, kategorin. Det speglar inte Svenska kyrkans officiella hållning. Tummen ner för den tweeten.

Sådant är det bra att uppmärksamma ledarskribenter sätter fingret på.

Johan Dalman, Biskop i Strängnäs

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons