Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialtjänsten i skottgluggen

Annons
Insändarskribenterna vänder sig mot den kritik som riktas mot socialtjänsten av NA:s politiske redaktör Lars Ströman.Bild: Tecknar-Olle

Var och varannan helg kan man läsa Lars Strömans krönikor i tidningen. Krönikor som oavsett ämne, nästan alltid i summeringen slår fast hur dålig socialtjänsten är.

Ströman skriver om en yrkeskår som han uppfattar som inkompetent och drar därmed hela yrkeskategorin över en kam. Hans texter formligen osar av hur mycket han avskyr socialtjänsten och de socionomer som varje dag går till sina arbeten för att kämpa för människor som befinner sig i stora svårigheter av olika slag. Socialarbetare som med all önskvärd tydlighet inte har valt sina yrken för att de vill spara pengar till kommunen och göra människor illa.

Det underlättar inte heller bemötandet av personer som är i behov av behandlingsinsatser om de redan från början har ett misstroende mot de som är satta att hjälpa dem.

Vi undrar vad ansvarig utgivare har för syfte med publiceringen av dessa krönikor? Vad tänker människor när de läser detta, om och om igen? Troligen får de inte större förtroende för den myndighet som ska vara ett sista skyddsnät för människor som är i stort behov av just detta.

Strömans negativitet och tydliga kunskapsbrist inom området kan innebära att människor med missbruksproblem och andra svårigheter riskerar att tappa förtroendet för socialtjänsten och därmed som yttersta konsekvens inte söker hjälp för sina problem. Redan utsatta människor kan därmed i förlängningen alltså fara än mer illa. Det underlättar inte heller bemötandet av personer som är i behov av behandlingsinsatser om de redan från början har ett misstroende mot de som är satta att hjälpa dem.

Om Ströman önskar en lagändring kanske han bör rikta sitt missnöje mot politiker och regering framöver istället för mot de myndigheter som verkställer de lagar som finns?

Förstår inte heller Strömans passion för tvångsvård som botemedel mot all världens problematik? Att socialtjänsten ska ansöka om tvångsvård för alla personer som har någon form av missbruksproblematik är befängt och skulle inte ge önskat resultat.

En ansökan om vård enligt LVM måste gå igenom hos förvaltningsrätten för att en person ska kunna tvångsvårdas. Det sker, med all rätt, endast i de ärenden där missbruket är allvarligt, omfattande och fortgående och möjligheterna till vård på frivillig väg är uttömda. Om Ströman önskar en lagändring kanske han bör rikta sitt missnöje mot politiker och regering framöver istället för mot de myndigheter som verkställer de lagar som finns?

Vår erfarenhet är att ansökan om vård enligt LVM alltid görs till förvaltningsrätten om behoven finns och motsvarar kriterierna i lagen och det inte går att få till vård på frivillig väg. Sedan beslutar förvaltningsrätten om bifall eller avslag på socialnämndens ansökan.

Då Ströman verkar tro att endast tvångsvård kan hjälpa människor med missbruksproblem borde han kanske läsa lite mer forskning på området. Detta för att se skillnaden på vård och behandling som utförs utifrån fri vilja och med motivation samt tvångsvård som är, och ska vara, en allra yttersta åtgärd avsedd att rädda liv.

Han nämner i sina texter inte med ett ord hur den tvångsvård som han efterfrågar bedrivs. Han nämner inte heller att i de fall där tvångsvård är tillämpligt får socialtjänsten inte välja institution då det görs av SiS utifrån var det finns plats för tillfället. I nuläget är det kö hos SiS till följd av att så många ansökningar om LVM har beslutats av Förvaltningsrätt. LVM-vården ökar över hela landet.

Uppmuntrar vidare Ströman att möta socialtjänsten och föra en dialog istället för att driva ett enväldigt krig så som han gör idag. Kanske skulle han kunna spendera lite tid med de hårt arbetande människor han föraktar så mycket och se hur de utför sitt arbete i praktiken samt de svårigheter de ställs inför?

”Två socialarbetare”

Örebro

Svar direkt:

Jag har inte i någon text dragit en hel yrkeskår över en kam. Däremot har jag pekat på allvarliga brister i socialtjänsten i en rad konkreta fall. Och ja, det är klart att det rubbar förtroendet för socialtjänsten.

Jag har ingen ”passion” för tvångsvård. Men vi har lagar som säger att tvångsvård skall sättas in i vissa situationer. Och det är uppenbart att socialtjänsten alltför ofta agerar i strid mot dessa lagar.

Socialarbetare får har samma yttrandefrihet som alla andra. Men i yrket har de att följa de lagar som riksdagen har stiftat. Och en sak lovar jag: Jag tänker fortsätta granska hur sådana här frågor sköts. Det kommer mer!

Lars Ströman

Politisk redaktör, NA

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons