Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bättre med egen moral än att predika för andra

Annons

Nätverk, föreningar och ett visst mått av samförstånd utgör kärnan i den svenska modellen. Det kan vi se inte minst här i Örebro där alla föreningar gör staden levande: Rotary, Frälsningsarmén, Lions och många andra medlemsbaserade organisationer skapar ett rikare samhälle. Detta märks när det gäller alltifrån stipendier till julinsamlingar som gör att "grytan hålls kokande" för att parafrasera Frälsningsarméns valspråk. Men alla nätverk är inte av godo.

Det kan vi se inte minst här i Örebro där alla föreningar gör staden levande: Rotary, Frälsningsarmén, Lions och många andra medlemsbaserade organisationer skapar ett rikare samhälle.

Det har vi bevittnat under den senaste veckans efterskalv av den så kallade "me too" skandalen. Från början handlade det om starka vittnesmål och detta välkomnades med rätta av journalister. Ett första steg för att bekämpa övergrepp är att föra en öppen och ärlig diskussion. Men när en kvinnlig medieprofil anklagade en synnerligen profilerad krönikör på en stor dagstidning för våldtäkt ledde detta till att "krönikörens" namn publicerades. Den anklagade ställde senare själv upp i en intervju där han "erkände" att han tidigare betett sig "tölpaktigt", men att han inte begått något allvarligt brott. Till detta ska läggas att utredningen mot honom tidigare lagts ned eftersom polisen inte kunde hitta tillräckligt med bevis. Här hade historien kunnat sluta, men sprängkraften i "Me too" kampanjen gjorde att den fortsatte och andra tiningar har granskat "krönikören" och dennes arbetsplats vilket visar en tidningskultur som kunde ha varit hämtad från 1950-talet.

Från början handlade det om starka vittnesmål och detta välkomnades med rätta av journalister.

Granskningen har även visat att "krönikören" som skrivit vitt och brett om ämnen som jämställdhet och feminism inte direkt levt efter sina egna ideal. Till detta ska läggas att många av hans branschkollegor som i vanliga fall är vana att tala om allt mellan himmel och jord på sociala medier nu varit tysta eller nästan ursäktande. Inte minst mannens egen tidning som med hjälp av anonyma vittnen redovisat grova anklagelser mot en före detta minister med argument som att han var "en offentlig person". En av Sveriges mest profilerade mediepersonligheter torde också vara offentlig. Men att en arbetsgivare känner ansvar för en anställd är förståeligt.

Till detta ska läggas att många av hans branschkollegor som i vanliga fall är vana att tala om allt mellan himmel och jord på sociala medier nu varit tysta eller nästan ursäktande.

Vad som däremot är under all kritik är att stora delar av det journalistiska Sverige reagerat med vad som närmast kan beskrivas som en farlig kåranda. Det har ursäktats, hållits utläggningar om pressetik som varit svåra att begripa också för journalister och sagts saker som "tänk om alla varit tvungna att redovisa vad vi gjorde när vi var unga" samt framförts kritik för att en annan tidning i en gedigen artikel kartlade "krönikörens" tidigare missbruk och redovisade att han har ett stort nätverk i mediebranschen.

Det är bättre att ha god moral än att predika att alla andra ska ha det.

Sveriges medievärld är liten och de flesta känner den anklagade personen i fråga. Därför hade det varit bättre om man istället för ursäkter faktiskt kunnat skriva om sin chock över att en uppskattad vän och kollega gjort oacceptabla saker, för vänner får vara chockade. Men nu blev det istället värsta sortens kåranda som mycket väl kan förstärka läsarens uppfattning om att "alla journalister tycker samma sak". Det finns också en ytterligare lärdom som kan dras när man jämför den anklagade "krönikörens" stora ord i krönikor och hans klandervärda agerande: Det är bättre att ha god moral än att predika att alla andra ska ha det.

Annons
Annons
Annons