Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elefanten Donald Trump kliver in i porslinsbutiken

Donald Trump har beslutat att flytta USA:s ambassad i Israel till Jerusalem. I USA finns en kristen höger som stöder beslutet. Och Israels nationalistiske premiärminister Benjamin Netanyahu hyllar beslutet.

Annons

Donald Trump undertecknar proklamationen om att flytta USA:s ambassad i Israel till Jerusalem. Egentligen borde varje person som försvarar Israels rätt att existera beklaga beslutet, skriver Lars Ströman.

Men egentligen borde varje israelisk medborgare och varje person som försvarar Israels rätt att existera beklaga beslutet.

Egentligen är det ingen stor fråga, kan det tyckas. Israels regering ligger mycket riktigt i Jerusalem. Israels parlament ligger i Jerusalem. Israels president verkar i Jerusalem. Jerusalem är i praktiken Israels huvudstad. Och det är faktiskt få som ifrågasätter det.

Men östra Jerusalem erövrades av Israel i sexdagarskriget 1967. Den palestinska sidans utgångspunkt är att en palestinsk stat ska ha östra Jerusalem som huvudstad. Formellt är det så i varje fall. Fast även den palestinska ledningen inser att det inte kommer att bli så. Vad som däremot skulle kunna ske är att Israel gör någon form av eftergift, att någon del av Jerusalemområdet kan bli åtminstone en symbolisk palestinsk huvudstad. Kanske att den palestinska flaggan får vaja på någon byggnad även i centrala Jerusalem.

Just Jerusalem är alltså en extremt känslig och symboliskt laddad fråga.

Så det är ingen tillfällighet att 86 stater har sina ambassader i Tel Aviv. Ingen har valt att ha sin ambassad i Jerusalem. Det vore att kliva in som en elefant i en porslinsbutik. Nu tränger den största elefanten av dem alla in i porslinsbutiken.

Så det är ingen tillfällighet att 86 stater har sina ambassader i Tel Aviv. Ingen har valt att ha sin ambassad i Jerusalem. Det vore att kliva in som en elefant i en porslinsbutik. Nu tränger den största elefanten av dem alla in i porslinsbutiken. Han heter Donald Trump. Han struntar fullständigt i vad det här får för effekt på situationen i Mellanöstern.

Den palestinska sidan har också ett annat stort problem att koncentrera sig på: att de israeliska bosättningarna på Västbanken ligger så att de trasar sönder de palestinska områdena.

Ytligt sett så ser det rätt bra ut för Israel. USA understryker sitt stöd för Israel genom att flytta på ambassaden till den omstridda staden Jerusalem. Israel kan fortsätta bygga ut bosättningar på palestinska områden utan att möta särskilt mycket motstånd från USA.

Problemet är att ockupationen i sig hotar Israels status, både som judisk stat och som demokrati. Tanken med Israel är att landet ska vara en sekulär demokrati med judisk majoritet, inte att landet ska kontrollera miljontals människor som inte har rösträtt.

Problemet är att ockupationen i sig hotar Israels status, både som judisk stat och som demokrati. Tanken med Israel är att landet ska vara en sekulär demokrati med judisk majoritet, inte att landet ska kontrollera miljontals människor som inte har rösträtt. Ska Israel överleva som demokrati måste landet ha ledare som gör smärtsamma kompromisser. Till exempel att utrymma en del av bosättningarna för att skapa förutsättningar för en livskraftig palestinsk stat. Så den politik som Netanyahu nu driver, med stöd av Donald Trump, är egentligen inte särskilt Israelvänlig, mer än på kort sikt. Det är ett centralt israeliskt intresse att det bildas en palestinsk stat. Men förutsättningarna för att nå framåt i en fredsprocess är just nu minimala. Och med Donald Trumps senaste inhopp har de blivit obefintliga.

Krav måste naturligtvis också ställas på den palestinska sidan. Antisemitisk propaganda måste till exempel stoppas. Korruptionen i den palestinska myndigheten måste bekämpas effektivare. Offentliga hyllningar till terrorister är direkt osmakliga.

Mellanöstern är konflikten där båda parter står med pekfingret och skriker ut: "Men de andra då...." Det är alltid "den andres fel".

I början av 90-talet dök det upp en israelisk ledare som sade något annat, som sade att det krävdes smärtsamma kompromisser . Han hette Yitzhak Rabin.

I början av 90-talet dök det upp en israelisk ledare som sade något annat, som sade att det krävdes smärtsamma kompromisser. Han hette Yitzhak Rabin och var tidigare israelisk general. Han lyckades få igång en fredsprocess. Och han bröt ett politiskt tabu: Han skakade hand med den i Israel så avskydde Yasser Arafat. Yitzhak Rabin mördades. Och mördaren nådde sitt syfte: Fredsprocessen gick i stå och återhämtade sig aldrig.

Annons
Annons
Annons