Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

EU säger nej till diskriminering mot muslimska kvinnor

Ledare

Det finns ett citat som med jämna mellanrum dyker upp i sociala medier: ”Kvinnor attackeras i Mellanöstern för att de inte bär slöja. Kvinnor attackeras i väst för att de bär slöja. Man skulle nästan kunna tro att det inte är kvinnorna som är problemet”.

Är det inte intressant hur förbud mot religiösa symboler och kläder uteslutande handlar om muslimska kvinnors sjalar? frågar Evelyn Schreiber. Bild från Muslim Day Parade i New York, 2016.

Så föll domen i Luxemburg. EU-domstolen bedömer att det inte är direkt diskriminerande för företag att förbjuda sina anställda från att bära religiösa eller politiska plagg och symboler. Domen utgår från en belgisk kvinna som av sin arbetsgivare nekades att bära slöja på grund av företagets neutralitetspolicy. Kunder hade klagat på kvinnans slöja.

I klartext betyder det att företag ska kunna kräva en viss klädkod av sina anställda, fri från religiösa och politiska symboler – så länge som samma regel gäller för alla på arbetsplatsen.

Men den som ägnar några minuter åt domen kan också läsa att ”det inte är uteslutet” att det kan röra sig om indirekt diskriminering om det visar sig att vissa grupper eller personer ”med vissa övertygelser särskilt missgynnas”. I klartext betyder det att företag ska kunna kräva en viss klädkod av sina anställda, fri från religiösa och politiska symboler – så länge som samma regel gäller för alla på arbetsplatsen. En kvinna ska inte behöva ta av sig sin slöja medan hennes manliga kollega får behålla sin kippa på. Om ett företag väljer att plita ner regler mot religiösa symboler är en sjal lika förbjuden som ett kors runt halsen.

Men med det sagt, är det inte intressant hur förbud mot religiösa symboler och kläder uteslutande handlar om muslimska kvinnors sjalar? Hur ofta hör vi företagare klaga över anställda som bär kippa eller envisas att klä sig i tröjor med Che Guevara på bröstet? Varför är det alltid muslimska kvinnors kroppar som ska vara i fokus för debatten om religiösa symboler?

Vad EU-domstolen har prövat är inte om det ska vara tillåtet att förbjuda tygbitar som i vissa (men långt ifrån alla) fall används för att förtrycka kvinnor.

Förtrycket ja. Slöjan, hijab och niqab, är för många kvinnor i världen ett verktyg för förtryck. Och det är naturligtvis fruktansvärt. Men det är inte vad frågan handlar om här – även om efterdebatten har kommit att göra det. Vad EU-domstolen har prövat är inte om det ska vara tillåtet att förbjuda tygbitar som i vissa (men långt ifrån alla) fall används för att förtrycka kvinnor. Nej, nu är det frågan om företags neutralitetspolicy, alltså möjlighet att visa upp en neutral bild ut åt sina kunder. Det är en fråga om näringsfrihet. Ändå, är det alltid den muslimska kvinnans sjal som det ska ryckas i, när frågan lyfts. Och plötsligt dyker det där citatet upp igen, om än i ny form. Män tvingar kvinnor att bära sjal. Män förbjuder kvinnor från att bära sjal. Det gemensamma: Män bestämmer över kvinnors kroppar.

Muslimska kvinnors kroppar är och förblir ett slagträ i en debatt som fokuserar mer på offret och än på förtryckaren, skriver Evelyn Schreiber. Bild från en demonstration mot islamofobi i Italien.

Frågans känslighet har en historisk och kontextuell förklaring. Muslimska kvinnors kroppar är och förblir ett slagträ i en debatt som fokuserar mer på offret än på förtryckaren. Det är genom att klä av muslimska kvinnor på badstränderna som terrorister (hur många har varit kvinnor?) i Europa ska stoppas. Det är genom att strippa muslimska kvinnor på sina sjalar som farliga föremål ska upptäckas på flygplatserna – trots att den obligatoriska kroppscannern inte verkar ha några problem med att ”se” igenom andra resenärers jeans- och bomullstyger.

Amani Al-Khatahtbeh heter kvinnan bakom bloggen (och nu också boken) ”Muslim girl”. Hon sammanfattar det bra: ”I dag är vissa regeringar lika angelägna om att tvinga kvinnor att bära slöja offentligt som andra är att förbjuda det. Alla beslut som syftar till att bestämma över hur kvinnor klär sig, oavsett om det är för att sätta på eller ta av slöjan, är samma typ av offentliga kontrollutövande över en kvinnas kropp.”

Det går att utifrån religionsfriheten diskutera om företag, trots att de verkar i sekulära samhällen, ska kunna kräva ett neutralt yttre (efter västvärldens normer) av sina anställda. Ur ett krasst samhällsperspektiv går det också att fråga sig hur integrationen ska underlättas av att det blir svårare för muslimska kvinnor att arbeta och röra sig utomhus.

Men den senaste EU-domen kan också tolkas som en markering mot just diskrimineringen av muslimska kvinnor. Företag har rätt till sin neutralitetspolicy. Men ingen slöja – inga kors. EU accepterar inte att muslimska kvinnors kroppar används som slagträn.

Annons
Annons
Annons