Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Mogadishu var en stad med diskotek och nattklubbar

Ledare

60 000 personer i Sverige är födda i Somalia – 3 100 i Örebro län. En del av dem lämnade Somalia under diktatorn Siad Barres skräckvälde. En del lämnade Somalia när den somaliska staten föll ihop – och landet urartade i kaos och inbördeskrig. Fortfarande avråder UD från resor till Somalia. Men landet har nu en regering. Terrororganisationen Al-Shabab har trängts tillbaka. Somalia börjar likna en stat. NA:s Lars Ströman har följt utvecklingen i Somalia sedan mitten av 70-talet.

FLyglinje. FN:s barnfond Unicef började driva regelrätta flyglinjer till Somalia, för att kunna transportera hjälparbetare in och ut ur landet.

Jag gick i gymnasiet när mitt intresse för Somalia väcktes första gången. Antalet somalier i Sverige var lätt räknade. Få hade ens ett begrepp om var Somalia låg på kartan. Här är min berättelse om Somalia.

1976. Jag skriver en uppsats om somalia

I mitten av 70-talet. Jag är en av många vänsterradikala tonåringar. Svensk tv visar ett reportage om Somalia av filmaren Bo Bjelfvenstam. Då väcks mitt intresse. Somalia har fått en militärregim som använder vänsterretorik och dessutom genomför den en rad viktiga reformer. Den inför ett somaliskt skriftspråk. Studenter skickas ut för att lära nomader att läsa och skriva. I gymnasiet väljer jag att skriva en uppsats om Somalia.

Det visar sig senare att det som möjligen kunde kallas för uppyst despoti skulle omvandlas till en grym slaktarregim.

1977. Första besöket i Somalia

Jag anländer till Somalia tillsammans med en grupp andra svenskar den 27 juni 1977. Huvudstaden Mogadishu är vid den här tiden en av Afrikas säkraste städer. Du behöver inte vara orolig för att gå på gatorna vare sig på dagtid eller kvällstid. Här kan du gå på nattklubb elller diskotek. I det muslimska Somalia kan du köpa den lokalt tillverkade spriten.

Just den 27 juni hålls en stor demonstration för att fira att grannlandet Djibouti (vars befolkning till stor del utgörs av somalier) har fått sin självständighet. Men parollerna och slagorden är till stor del riktade mot Etiopien. Det dröjer ett tag innan vi förstår – det land vi har kommit till är på väg in i ett krig med Etiopien. Striden handlar om de somalier som bor i östra Etiopien – som utsätts för ett hänsynslöst förtryck. Men även den somaliska regimen har en väl utbyggd säkerhetstjänst. Det märker även en utländsk turist i landet.

Vid den här tiden är Somalia fortfarande ett land där en stor del av befolkningen bor på landsbydgen. Boskapsskötsel är en viktig näring. Kameler exporteras till exempelvis Saudiarabien. Officiellt har regimen dödförklarat klanerna. Men klanmotsättningarna finns där.

Klanerna är ett slags familjeband – en informell sammanslutning i ett land där statsmakten ofta inte når fram till människorna. Finns det ingen stat, så skaffar sig människor säkerhet på andra sätt.

1979. Andra besöket – flyktingkris

Vi är en grupp journalister och forskare som gemensamt besöker ett flyktingläger i Jalalaqsi i Hiranprovinsen.

De flesta av flyktingarna är somalier som flytt från militärjuntan i Etiopien. Men här finns också flyktingar som hör till oromofolket, den största enskilda folkgruppen i Etiopien. De berättar sådant som flyktingar brukar berätta: Att byar bränts, att människor mördats, att de desperat tog sig över gränsen för att få skydd.

En av de detaljer jag hör är att det inte bara är etiopiska soldater som konfronterat dem. Det är också kubanska soldater. Kuba skickar soldater för att stödja den kommunistiska militärjuntan i Addis Abeba. Det kommer hundratusentals flyktingar från Etiopien till det fattiga Somalia. Jag pratar med en svensk som samordnar FN:s arbete med flyktingar. Han menar att Somalia har klarat flyktingkrisen förvånansvärt bra.

Men flyktingkrisen skakar också om det fattiga Somalia. Presidenten Siad Barre börjar ifrågasättas internt. Och när han ifrågasätts börjar presidenten att samla makten kring sin egen klan, Marehan-klanen. Så egentligen: Redan valet att gå i krig med Etiopien 1977 inleder den somaliska statens förfall. Redan där läggs grunden för de motsättningar som leder till en våg av somaliska flyktingar som kommer till Sverige.

Somalia och Etiopien drev under lång krig mot varandra genom ombud. Somalia stödde upprorsrörelser inne i Etiopien. Och Etipien gjorde samma sak inne i Somalia.

1982. Tredje besöket – inbördeskrig

Jag gör en rundresa i Somalia. För första gången skulle jag till norra Somalia. Men nej, det blev inte av. Det ansågs lite olämpligt att åka dit just den här tiden. Jag vet fortfarande inte riktigt varför.

Men jag kan ju ana. I just norra Somalia växte oppositionen mot president Siad Barres regim till ett väpnat uppror. Det slogs ner med stor hänsynslöshet. Några år senare skulle norra Somalia bryta sig loss och utropa sig som självständig stat (Republiken Somaliland).

1992. Fjärde besöket – Somalia sönderslaget

Jag sätter mig tillrätta bakom piloterna på ett amerikanskt Herkulesflygplan i Kenyas huvudstad Nairobi. Destination: En grusbana några mil utanför den somaliska huvudstaden Mogadishu. Banan har tidigare använts av drogsmugglare. Nu används den för hjälpsändningar till ett Somalia som drabbats av en svår svältkatastrof som är en direkt följd av inbördeskriget. I lasten finns tonvis av säckar med ”Unimix”, en näringsblandning som delas ut till människor av hjälporganisationer i landet.

Bakgrunden till det kritiska läget är följande: 1991 drevs presidenten bort från huvudstaden av en upprorsrörelse. Men freden blev kortvarig. Det blev i stället en explosion av strider mellan olika klangrupperingar. Huvudstaden Mogadishu delades upp i norr och syd. I syd härskade general Aidid. I norr härskade Ali Mahdi Mohammed som i ett tidigare skede utsetts till ”interimspresident”. De båda hörde till olika undergrupper till den stora Hawaiye-klanen.

Herkulesplanets motorer varvar ner. Signalen ”klart landa” ges genom att någon på marken skickar upp en nödraket. Efter landningen lastas flygplanet av och hjälpsändingen tas emot av Rädda barnen. Varje hjälporganisation anlitar ”technicals”, en märklig omskrivning för beväpnade gäng som anlitas för att ge skydd till biståndsarbetarna.

Att höra automatvapen smattra blir normalt. Det är nästan så att jag funderar vad som hänt om det går en stund utan att någon skjuter. Men mitt i eländet finns också en vardag. Människor försöker till exempel driva skolor så gott det går.

Jag lämnar Mogadishu bara några dagar innan amerikanska styrkor landsätts i Somalia – med syftet att skydda biståndsarbetet.

1993. Femte besöket – FN-trupper på plats.

Jag landar i Kismayo i södra Somalia – för att under några dagar följa hjälparbetet. Belgiska FN-soldater skyddar biståndsarbetet. Ryska helikoptrar används för att flyga ut nödhjälp till avlägsna byar. Det är inte ofarligt att vara biståndsarbetare ens under militärt skydd, men bättre än under det kaos som rådde ett år tidigare.

Men samma år inträffar strider mellan amerikanska styrkor och general Aidids klanmilis i Mogadishu. Hundratals somalier och 18 amerikaner dödas. Den amerikanska regeringen blir mer restriktiv mot internationella insatser. Så småningom avveckas både USA:s och FN:s militära insatser i Somalia.

2010. Till Djibouti med försvarsministern

Jag följer med när försvarsminister Sten Tolgfors gör ett blixtbesök i Djibouti för att träffa svenska soldater i operation Atalanta, en EU-insats för att bekämpa de somaliska sjöpiraternas härjningar.

I det laglösa Somalia har det blivit en affärsidé att kapa fartyg och kräva gigantiska lösensummor för att släppa besättningarna. Det är imponerande att se hur olika länder kan samverka mot piraterna.

Och samtidigt känner jag en uppgivenhet. Piraternas verksamhet är ett uttryck för laglösheten i Somalia. Varför inte göra mer för att skapa ordning i Somalia?

Afrikanska unionen har vid den här tidpunkten placerat en fredsstyrka i Somalia. Men i stora delar av landet härjar terroriströrelsen Al-Shabab, med kopplingar till al-Qaida.

2016. Inställt statsbesök

Först hör jag ryktet. Sedan kommer en officiell bekräftelse: Somalias president ska komma till Sverige. Han heter Hassan Sheikh Mohamud.

Han har till skillnand från flera andra somaliska ledare inte någon bakgrund som krigsherre. Vi kan nu se ett Somalia som hämtar sig efter årtionden av inre strider.

Det finns en rad tecken på normalisering. Det går att flyga reguljärt till Mogadishu. Terroriströrelsen Al-Shabaab har drivits bort från huvudstaden. Men fortfarande är Somalia oroligt. Det är ett av de länder i världen där det är farligast att verka som journalist, framför är det modiga somaliska journalister som tar stora risker.

Kontakterna mellan Sverige och Somalia är intensiva, inte minst genom somalier som bor i Sverige. Sverige har en ambassadör till Somalia, fast han är placerad i Nairobi. Storbritannien blev det första EU-landet som öppnade en ambassad i Mogadishu efter inbördeskriget.

Men så kommer beskedet: Presidentens besök skjuts upp på grund av en terrorattack inne i Somalia. Nu återstår att se när Somalias och Sveriges regeringar kan hitta ett nytt datum för president-besöket. Men bara det faktum att de letar efter ett datum är ett tecken på en positiv förändring.

1991-1992 drabbades Somalia av en svår svältkatastrof. Det var en direkt följd av inbördeskriget. Här delas näringsblandningen Unimix ut.

Bra för boskap. Landskapet i Somalia lämpar sig för boskapsskötsel.

Lars Ströman tillsammans med skådespelerskan Ingrid Luterkort under ett besök i Somalia 1982.

Föreställning på Somalias nationalteater 1982.

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons