Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Skydda våra barn från mjölkpropagandan!

Ledare

Du hörde rätt. Det finns förskolor i Örebro där barnen inte längre får dricka mjölk till lunchen. Ingen mjölk! Till lunchen! Visserligen serveras det fortfarande mjölk till frukostmackan och melliset. Men ska barnen tvingas dricka kranvatten till köttbullarna? Kommunistfasoner!

Förskolornas personal och ledning hävdar att beslutet beror på nya mjölkdirektiv från Livsmedelsverket, men något sådant direktiv känner inte Eva Sundberg till. Och hon är ju ändå ansvarig för frågan på Livsmedelsverket. Hon borde veta.

Alltså kan vi bara dra en rimlig slutsats av denna uppviglade mjölkvägran: Det är de militanta veganerna, den mjölkhatande, anti-metangaspropagerande PK-maffians fel. Det är de surdegsknådande, cykelflåsande miljöpartisterna som inte kan skilja en ko från en flamingo. Deras propaganda och indoktrinering har till slut nått våra barn – och nu får det vara nog!

Ungefär så lät reaktionerna efter att P4 Örebro uppmärksammade att förskolor i Varberga och Mellringa, som drivs på intraprenad (ett självstyre inom kommunens ramar) slutar med mjölk som måltidsdryck till lunchen. För den som fasas över det blodiga kriget i Syrien eller Trumps senaste rasistutspel, kan det kanske kännas som en icke-nyhet. Men det finns få ämnen som är så känslominerade som den svenska mjölken – köttfria måndagar och genuspedagogik inkluderat. Och det har vi den svenska mjölkpropagandan att förbanna.

Trots att i haft tillgång till mjölk, via boskapen, i tusentals år har vi bara druckit den vita drycken i drygt hundra år. Det ska sägas: Vi har mjölken att tacka för mycket. I en mörk tid i historien då människor svalt och hungrade var mjölken, proppfylld med fetter och näringsämnen, en lättillgänglig och billig räddning för den undernärda arbetarklassen. Men den uppmärksamme har noterat att vi inte längre lever i ett industrisamhälle. Året är inte 1874.

En bit in på 2000-talet har vi helt annan levnadsstandard och tillgång till näringsrik mat. Vi har helt andra möjligheter att få i oss alla nödvändiga näringsämnen utan att behöva knuffa undan kalven från sin spene. Ta som exempel både soja- och rismjölk, som innehåller lika mycket kalcium som komjölk. Studier på senare tid tyder dessutom på att mjölk kan kopplas till så väl ökad dödlighet som benskörhet – alltså tvärtemot den allmänna uppfattningen om mjölks dunderhonungseffekt.

Men det är inte bara att torka ut frukostflingorna hur som helst, när vår besatthet och beskyddarinstinkt av den "svenska mjölken" är institutionaliserad. Allt sedan föreningen Mjölkpropagandan, en ryggdunkarklubb av politiker, lärare, jordbrukare och mejeriföretag, bildades 1923, har mjölknäringen tillåtits indoktrinera så väl folkhemmet som den svenska välfärden.

Mjölkpropagandan som gick som tåget under 1900-talet, producerade alltifrån böcker till filmer och flyers. De bjöds in med öppen famn till den svenska skolan och skolmatsalen (minns särskilda mjölklektioner) och slog upp portarna till så kallade mjölkbarer. Fram till 70-talet var jordbruks- och mejeripolitiken ett enda gränslöst virrevarrs-samarbete mellan statliga myndigheter och privata företag.

Visserligen fanns goda intentioner, men det gjorde inte propagandan mindre problematisk. För propaganda är propaganda, oavsett om syftet är att sälja in cigaretter eller kaffelatte. Och det är vid tillfällen som dessa, då någon råkar andas normkritik, som vi vet att övertalningskampanjen har fungerat. När tio förskolor i en kommun, som drar ner med några mjölkpaket i veckan, får tusentals människor att reagera som om det var deras syre som skulle dras in – ja, då vet vi att vi blivit lurade.

Kanske borde vi ta primärskriken som ett uppvaknande om att det är städa ur de intorkade resterna av svensk mjölkpropaganda, inte minst från den svenska skolan. Beslutet om vad som serveras i matsalen torde vara en fråga för varje enskild verksamhet. Mjölk eller havredryck? Rågrut eller fröknäcke – det behöver inte vara speciellt kontroversiellt. Men barnen då? ropar någon längst bak i lokalen. De behöver ju kalcium! Ja, servera mer broccoli då.

Annons
Annons
Annons