Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Patrik fick dra på sig pepparkaksdräkten

Journalisten Patrik Lundberg har sitt ursprung långt från Sverige. I mellanstadiet röstade klassen fram honom som pepparkaksgubbe i luciatåget.
– Vita svenskar tar sig rätten att bestämma vad ickevita ska tycka, säger han om NA:s rapportering.

Patrik Lundberg är nöjesskribent och krönikör på Helsingborgs Dagblad. NA:s rapportering om Laxåkillen Mio som inte fick vara pepparkaka i luciatåget väckte minnen hos honom.

Han skrev krönikan ”Jag är redo för ugnen”. Där berättar han dels om sina egna erfarenheter av att fira lucia som pepparkaksgubbe i mellanstadiet. Även klassens två andra killar med utländsk ursprung röstades in som pepparkaksgubbar.

Då, som liten kille, drog Patrik på sig pepparkakskläderna och sjöng med i sången. Han ville inte avvika från det normala, ville inte bråka. Nu säger han:

Känns unket

– När jag tänker på det känns det unket.

I sin krönika diskuterar han de känslor som NA:s rapportering har väckt. Internet svämmar över av upprörda människor som på allvar hävdar att svenska traditioner är hotade.

– Jag säger inte att det nödvändigtvis handlar om rasism, men det handlar om att vita svenskar tar sig rätten att säga vad ickevita ska tycka. Jag har inte hört någon som är ickevit ha synpunkter på lärarens agerande.

Inte lättkränkta

– Tvärtom har jag fått mejl och läst på internet om folk som har liknande erfarenheter som jag av luciatåg och pepparkaksgubbar.

Effekten av alla kommentarerna blir att ickevita framstår som lättkränkta, vilket inte alls stämmer, menar Patrik.

Han berättar om vardagsrasismen i Sverige. Den tvingas han möta mer eller mindre varje dag. Ett exempel: Det händer att folk på stan gör narr av honom på grund av hans utseende.

– När jag säger emot så säger de att jag måste kunna ta ett skämt. Då är det alltså de som har bestämt vad som är roligt och inte.

Ett vanligt återkommande tema bland kommentarerna är att pepparkakshistorien är oviktig och tar bort intresset från de verkligt stora problemen.

Båda sidor

– Då undrar jag, varför kommenterar så många pepparkakshistorien, men så få det faktum att en nazistsympatisör nyligen tog plats i kommunfullmäktige i Lidköping?

– Det är en riktigt allvarligt fråga som det är ganska tyst om, säger Patrik Lundberg.

Han är förvånad över att NA valde att publicera utan att ge skolans bild av problemet redan från början:

– När det är så pass känsliga frågor tror jag att det är ett måste att höra båda sidor. Hade någon ansvarig från Laxå kommun fått ge sin syn hade läsarna fått en bredare bild.

Annons
Annons
Annons