Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

”Jag vill skicka lite av vårt överflöd till Nepal”

Mat och resor är dyrt, och återuppbyggnaden efter jordbävningen är kraftigt försenad. Blockaden vid gränsen mot Indien påverkade familjen Ardebys resa till Nepal på många sätt.

Volontärer. Barnsjuksköterskan Pernilla Ardeby från Nora lär ut hygien och barnrättigheter till en grupp kvinnliga hälsovolontärer i Nepal.

– Mycket lite gasol och bensin har kommit in i landet på fyra månader. För nepaleserna börjar det bli väldigt besvärligt nu med vinterkylan, berättar Pernilla Ardeby.

– I början av veckan öppnades gränsen mot Indien igen, så förhoppningsvis blir allt snart bättre. Men många nepaleser tycker nästan att blockaden varit jobbigare att leva med än effekterna av jordbävningen, för här är det människor som står bakom och inte en naturkatastrof.

Under en två och en halv månad lång resa i Nepal har Pernilla och Otto Ardeby bland annat jobbat mot byar som drabbats av jordbävningen. Men arbetet är försenat eftersom mycket av byggmaterialet är kvar vid gränsen.

Pernilla har arbetat med vidareutbildning av de lärare som undervisar i hennes Pediatric nursing course, PNC, runt om i landet.

Tillsammans har familjen också varit ute på landsbygden och undervisat om hygien, barns rättigheter och om hur man kan möta barn som far illa.

– Det var fantastiskt att få vara tillbaka som familj igen, att se barnens kärlek till Nepal och få dela den, säger Pernilla.

I en av byarna de besökte var 80 procent av husen skadade eller raserade efter jordbävningen.

– Samtidigt som landskapet är vackert, människorna är självförsörjande och står varandra nära, så lever de fattigt och primitivt med en ständig rädsla för nya skalv, säger Pernilla.

Första kvällen i en av de fattigaste byarna de besökte var familjen med om ett jordskalv som var kraftigare än något de upplevt tidigare.

– Vi hade precis kommit fram och gjorde i ordning våra sovplatser för natten när skalvet kom och alla sprang ut, berättar Pernilla.

– Till en början visste ingen om det var ett förskalv inför en ny stor jordbävning vi var med om.

Hemma i Sverige tycker hon att det är en utmaning att låta Nepalvärderingarna och erfarenheterna få fortsätta påverka vardagen.

– Varje gång man kommer hem ser man allt lite klarare, innan man kommer in i Sverigeovanorna igen. Man ser hur galet snett fördelat det är i vår värld. Här har vi 24 timmars elektricitet, dricksvatten i kranen, värme inomhus, all mat vi behöver och mer. Jag önskar att vi kunde skicka lite av vårt överflöd till de drabbade byarna i Nepal just nu.

Med sig hem till Sverige igen har hon manuskriptet till sin 200 sidor långa bok med undervisningsmaterialet i PNC-kursen, som ska uppdateras innan tryckning.

Om ett år hoppas Pernilla att det är dags att återse Nepal igen, för en ny uppdatering med sina PNC-lärare.

Ett andra hemland. Otto och Pernilla Ardebys barn Ida, Moa och John är till stor del uppvuxna i Nepal.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons