Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför fick nyheten sånt genomslag

Nyheten om Mio, 10 år, som inte skulle få vara pepparkaksgubbe i årets luciatåg, har fått ett enormt genomslag i nyhetsflödet i Sverige. Två experter lägger sina perspektiv på mekanismerna bakom engagemanget.

Annons

Detta har hänt:8/12: Pepparkaksgubbar förbjuds

9/12: Skolan backar

10/12: Skolan ville vara "politiskt korrekt"

9/12: "Min son säger att de ljuger"

Under det första dygnet som nyheten låg ute läste nästan en halv miljon människor nyheten på na.se. Runt 380 000 av dem via Facebook. Aldrig förr har så många kommentarer kommit in. Till och med den brittiska tidningen Daily Mail skriver om saken. Men vad är det som engagerat människor så kraftigt kring den här nyheten? Två experter lägger sina perspektiv på saken.

Undervisar om sociala medierMaria Jervelycke Belfrage, radiolärare som också undervisar i sociala medier på JMG, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation.

-Det finns fler förklaringar till att det blivit en sådan spridning. En är att ämnet väcker känslor. Att ”förbjuda traditioner”, som att fira skolavslutningar i kyrkan, berör och det berör många. Men här kan även finnas politiska motiv, från helt andra håll, att vilja använda sig av ”storyn” för att få eget spinn på någonting.

- Sen är det hyfsat lätt att driva en kampanj för den som har tillräckligt många följare. Däremot är det svårare att kolla exakt när och var eventuella rykten uppstår. Detta innebär att vem som helst som har en agenda ganska lätt kan få spinn på sin egen historia, utan att visa upp ursprungskällan. Lärdomen av detta är att källkritik är något journalister måste ta på absolut största allvar, som alltid, men extra viktigt nu eftersom spridningshastigheten är så snabb och i princip okontrollerbar.

Andra viktiga punkter i den här ”storyn” för spridning i sociala medier:

*Tidpunkten. En av de första tweetarna kom på lördagen, men det tycks dock ha tagit fart först på söndag förmiddag. En tid då många ”slösurfar”.

*Barn som behandlas illa. Detta väcker alltid känslor hos alla.

*Skolan. En institution i vårt samhälle som angår oss alla. Antingen vi går där själva eller har barn, eller känner barn, som går där.

*Flera steg i historien. Först själva nyheten, sen kommentar från inblandade som, i det här fallet, misstänks/uppfattas vara en efterhandskonstruktion. Sen en "happy ending”.

Dramaturgiskt settMagnus Wetterholm är teaterchef på Stadra Sommarscen och väl insatt i hur historier byggs upp rent dramaturgiskt. I ett dramaturgiskt perspektiv ser han pojkens dröm om att få vara pepparkaksgubbe som en tes. Antitesen blir motparten. Läraren som kämpar med alla förväntningar och krav, dels från myndighet dels från samhället.

- Krav ställs på att oupphörligen göra rätt. Samhället förändras och nya diskussioner uppstår hela tiden. I sin iver att sköta sin yrkesutövning tar läraren beslut som läraren uppfattar är de rätta och adekvata. Tilläggas skall att samhället är så starkt förändrat att det för alla är svårt att veta vad som är rätt eller fel.

Sedan måste historien enligt Wetterholm hitta en analys som kan lösa konflikten.

-Hade jag gått in i rollen av regissör hade jag säkert uppmanat läraren att utgå från ett självständigt sätt att bygga luciatågen med fantasi. Som att exempelvis kasta in en glad Buddha mitt i alltihopa! Men det är samtidigt ytterst svårt att gå in och råda, när man inte är den del av detta.

Annons
Annons
Annons