Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

"Kör bussen, hora!"

Den busschaufför som var med om den dramatiska bussfärden i tisdags väljer nu att berätta om händelsen.

OBS. Detta är en artikel publicerad på na.se i augusti 2012.

Det var första dagen efter semestern för Anna och fram till sista turen mellan Bricke-backen och Vivalla hade det varit vad hon beskriver ”en väldigt lugn kväll”. 23.47 startade resan från Brickebacken, som inleddes med att hon plockade upp ”två vanliga, lugna och snälla passagerare”. Vid nästa hållplats började stöket.

Åtta-nio yngre män klev på bussen och fyra av dem struntade i att betala. När hon uppmanade dem att göra det och berättade om betalningsalternativen fick hon kommentaren ”kör bussen, hora” kastat i ansiktet.

Ringde driftsledare– Men det blir vi kallade varje dag, varje vecka, så det var inget konstigt, säger hon med lugn och saklig röst.

Efter en ordväxling valde Anna att ringa på sin driftsledare för att tillkalla väktare. Hon beskriver att hon i det här läget inte var rädd.

– För mig var det här inget hot, så jag började rulla bussen. Jag förklarade i mikrofonen att jag kallat på väktare och att de som inte har betalat skulle att få göra det på ett eller annat sätt.

Anna uppmanades därefter av driftsledaren att ge männen ytterligare en chans till att betala, vid nästa hållplats.

Blev arg– Jag tog micken igen och berättade att de skulle få en ny chans att betala eller gå ur bussen men ordväxlingen fortsatte. Ungefär då började jag bli rätt förbannad och insåg att jag inte behövde väktare utan snarare polis.

Via driftsledaren tillkallades polis men Anna hinner knappt stanna till på Parkvägen innan hon hör att den första rutan krossas.

– Jag valde då att gasa i från busshållplatsen för att försöka möta polisen som var på väg.

Via speglarna ser hon att de två passagerare som klivit på först är skärrade av situationen och ropar därför åt dem i micken. Hon säger att hon förstår att de är rädda men att hon inte vill stanna innan hon möter polisen. I det här läget uppfattar hon det också som att två personer står för bråket att en är uppkäftig, men att resten av gänget, som sitter längst bak i bussen håller sig lugna.

Männen fortsätter att knacka sönder bussens fönster, ett efter ett. Gänget längst bak i bussen skriker åt Anna för att få henne att stanna bussen, men hon fortsätter i hopp om att hon snart ska möta polisen. Vid busshållplatsen innan universitetet kommer en av de stökiga plötsligt fram till henne.

– Han säger ”jag ska döda dig hora” och jag ser hur han höjer handen bakom mig. Ungefär där börjar jag bli rädd. Jag hinner tänka att han kommer att slå till mig.

Mannen kastar i stället något på henne, försvinner bakåt och plötsligt ljuder det larm som visar att någon antingen är i kontakt med det klämskydd som sitter vid dörrarna eller att någon tryckt på nödsignalen.

Mötte polisen – tillslut– Då inser jag att någon tänker försöka ta sig ut men hinner tänka att det är större chans att de håller sig kvar på bussen om den är i rullning.

Hon fortsätter förbi universitetet när en i gänget kommer fram och ber henne stanna och säger ”det här lugnt, de har hoppat av nu”. Anna håller fast vid beslutet att fortsätta att köra till hon möter polisen, vilket sker i höjd med Engelska skolan på Öster. Polisen tar över situationen och Anna passar på att be de två första passagerarna om ursäkt för att hon inte stannat.

För Anna satte händelsen inte initialt några större spår, redan dagen efter körde hon samma sträcka igen.

Hur har du mått sedan dess?– Det har faktiskt känts bra fram till det att jag läste i NA att kameran inte fungerade. När han kom fram till mig i bussen så hann jag tänka ”vad bra, nu är jag säker på att han hamnade på bild”. Kameran ska fungera som en trygghet för mig. Jag blev erbjuden att kliva av och inte jobba på några dagar men det ville jag inte. Då hade det känts som om att buset skulle ha vunnit.

Annons
Annons
Annons