Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Krönika: Reser igen - men inte från Örebro

+
Läs senare

Örebro-Köpenhamn-Världen läser jag på en skylt när jag åker ifrån Örebro flygplats efter att ha kommit hem ifrån en kort resa i veckan.

Hur länge då tänkte jag efter att ha passerat skylten. I det överraskande rymliga och fina planet med två ytterst vänliga men på något sätt sorgsna flygvärdinnor reste på utresan cirka tjugo personer och på hemresan runt hälften. I ett plan byggt för dryga hundra passagerare. Det var spöklikt tyst i planet när vi susade fram bland molnen de femtio minuterna som det tar till Köpenhamn. Världsklass tänkte jag att få åka från Örebro men framför allt komma hem och slippa ytterliga två timmar i bil från Arlanda.

När jag frågade den ena flygvärdinnan om det alltid är så tomt så suckade hon och sa: Ja, tyvärr.

Människor gör som dom vill och marknaden styr men de som ständigt tjatar efter den här linjen när den inte finns borde börja åka nu när den finns för annars finns den snart inte igen och de enda som jublar då är Miljöpartisterna som lär stå och tjuta med partyhattar, blåsormar och ballonger medan de dansar på Köpenhamnlinjens grav.

Örebro-Köpenhamn-Världen. Jag är kanske barnslig men för mig är det ord som får mitt blod att bubbla. Resa är mitt livselexir eftersom det får mitt invanda komfortabla småstadsputtrande liv att ifrågasättas. Häromdagen läste jag en text med rubriken ”Resandet gör dig socialt kompetent.” Det är Vagabondskribenten Per J Andersson som hänvisar till en studie publicerad i Journal of Personality Sociel Psychology där man menar att resor som innehåller överraskningar och kulturmöten gör att du efter hemkomsten blir öppnare, vänligare, mer utåtriktad och mer känslomässig stabil.

Vi pratar alltså inte all-inclusive eller en vecka i en solstol någonstans. Det handlar om resor i verkligheten där man möter riktiga människor utanför de artificiella hotellstäderna. Det handlar inte om snobberi utan bara om en utveckling i acceptans och förståelse om att du inte behöver bli galen bara för att en cykelbana inte är skottad klockan sju efter en snöstorm. Att lämna trygghetszonen är en lära om livet. Jag lärde mig mer om mig själv och världen under mitt år i Kina än under resten av livet. På tisdag flyger jag igen. Tyvärr inte från Örebro. Fungerar inte. Blir bilen till Arlanda och ut i världen igen...

Listan

1, Örebro Flygplats:

Tio minuter dit, inga problem med parkering, ingen stress genom kontrollerna, förvisso spartanskt i avgångshallen, dåligt utbud i shoppen, men ändå. Man ska ju i alla fall bara vidare.

2, En känsla av ”hat”:

Hata är ett ord man ska vara försiktig med nu för tiden men resan till Arlanda när man ska ut i världen är i gränslandet till den känslan.

3, Rudbeckstunneln:

Om studien jag hänvisar till i texten stämmer så borde jag resa ännu mer. Då kanske Rudbeckstunneln och volvoraggarna plötsligt blir mina vänner...?

Annons
Annons
Annons