Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Markasjön - pärlan som hyste mossviol och svart mossmyra

Fråga:
Hej! Jag bor i Brickeberg och undrar över Markasjön. Som det ser ut nu är det små vattensamlingar men jag har läst att det har varit en stor sjö. Hur stor var den? Har ni någon karta över sjön? Och vad var det som hände med den? Var det något ras?
Med vänlig hälsning
Yvonne Behrenth

Annons

En liten pojke fiskar i Marksjön 1932

Svar:Markasjön eller Marksjön var en sjö som låg söder om Universitetets idrottsplats och nordöst om Brickeberg. De små sjöar som i dag finns på området och som benämns Markasjön eller Markakärret är återskapade småsjöar/kärr av det som en gång var en unik skogssjö med sällsynta växt- och djurarter.

Det ursprungliga namnet var Igelsjön, som under 1900-talet ändrades till Marksjön eller Markkärret. Namnet Markasjön har också använts. I dag används namnet Markakärret i offentliga dokument.

Markkärret finns beskrivet av Anton Jansson, journalist på Nerikes Allehanda 1902-1933. Han var en hängiven entomolog som specialiserat sig på skalbaggar och småsteklar samt en kännare av sällsynta växtarter. Han beskrev både insekter och växter i många uppsatser och artiklar.

Jansson beskrev Markkärret som ”en pärla i såväl landskapligt som i biologiskt hänseende”. Han ansåg att kärret borde fridlysas eftersom det var hemvist för så sällsynta växter och insekter, exempelvis mossviol och den helsvarta, blanka mossmyran Picea. Många skolbarn har haft botaniska studier där.

1945 förvärvade Örebro stad gården Östra mark som nu ligger på universitetsområdet.

Efter kriget började man förändra Örebro, man rev och byggde nytt. För att bli av med rivningsrester tippade man lera och schaktmassor vid Marksjöns norra del, söder om Östra mark. Bland annat hamnade rivningsrester från södersaneringen på 1950-talet här.

Redan i slutet av 1950-talet började marken röra sig på grund av trycket från schaktmassorna. Första förskjutningen skedde omkring 1960. Två år senare blev trycket så stort att banvallen på den nedlagda järnvägen försköts. Men tippningen fortsatte och i slutet av 1964 kom det stora raset som totalförstörde sjön. Bara en bråkdel av den forna sjön blev kvar, ändå fortsatte man med tippning vid sjön.

Naturskyddsföreningen upp-märksammade problemet 1968 i en skrivelse till drätselkammaren. Man krävde omedelbart stopp av tippningen.

Drätselkammaren överlät åt parknämnden att yttra sig över skrivelsen. Parknämnden konstaterar i sitt svar att ”på grund av sjöbottnens höjning (pga raset) finns praktiskt taget ingen sjö kvar”.

Man stoppade tippningen och instämde med naturskyddsföreningen att området ändå hade ett stort botaniskt värde, speciellt för eventuella botanikstuderande vid en kommande universitetsfilial.

I början och mitten av 1970-talet gjordes ansträngningar för att restaurera området. Bland annat återskapades en sjö strax öster om den försvunna Marksjön. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet gjordes fler restaureringar och försök att återskapa ett vattenlandskap som skulle främja områdets biologiska mångfald. Syftet var också att värna om de rekreationsmöjligheter som området bjuder.

Idag finns förslag om att Markaskogen med Markakärret ska bli naturreservat.

Markasjön, eller Marksjön som den också kallades, var en gång en unik skogssjö med sällsynta växt- och djurarter.

Mer läsning

Lennart Bäck har skrivit om Marksjön i ”Fåglar och fornlämningar vid Marksjön och i Markskogen”, för Almby-Norrbyås hembygdsförening maj 2001.

ºK-O Jansson har beskrivit raset vid Marksjön i Almbybladet” nr 4 år 2000.

Annons
Annons
Annons