Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monicas idé räddar tusentals barn

Om inte hennes föräldrar 1948 lämnat Lekeberg för att resa till Sydafrika som missionärer. Om hon inte för snart 25 år sedan bestämt sig för att grunda organisationen "Place of restoration", numera "Give a child a family”. Då hade tusentals barn fått fortsätta att leva ett liv i misär. Möt Monica Woodhouse, på besök i Örebro.

Annons

Monica Woodhouse hör hemma i Sydafrika, där hon genom sitt arbete räddat många barn undan ett liv i misär. Med jämna mellanrum dyker hon dock upp i Örebrotrakten, där många i  släkten finns kvar.

Hon är klädd i ljusrosa, men utstrålar varmt rött. Kärlekens färg.

Monica med c, Woodhouse i efternamn. I tanken har jag ställt in mig på en intervju på engelska, men Monicas svenska är helt felfri. Trots att hon aldrig bott i Sverige, utan i södra Afrika.

– Mamma och pappa var missionärer, och lämnade Sverige 1948. Men de såg till att lära mig svenska som första språk, och under uppväxten lärde jag mig sen zulu, afrikaans och engelska.

Granhammars gård i Vintrosa, det är där Monica har sina rötter. Åtminstone på sin fars sida.

– Min pappa älskade den där gården. Där växte han upp, och där bodde min farmor och farmor när vi åkte till Sverige för att hälsa på.

Hon minns tillbaka på det första besöket.

– Jag var fem år då. Vi firade jul hela släkten, och det var första gången jag fick uppleva snö.

Hon berättar om den enorma omställningen.

– Jag var ju van att leka i bushen, med stenar och lera – lättklädd i några små korta byxor. Och så plötsligt befann jag mig här – påbyltad i massor av kläder, och med en fin docka och dockvagn bland julklapparna.

Hon skrattar, och de glada ögonen glittrar till.

Monica beskriver en lycklig barndom, i en trygg familj. Högst troligt var det där som grunden lades till det som komma skulle: Grundandet av den sydafrikanska organisationen ”Place of restoration”, den som så här snart 25 år senare fått namnet ”Give a child a family”. Översatt blir det ”ge ett barn en familj”, och det är precis det alltihop handlar om. Att rädda barn från att leva i misär, och i stället ge dem ett tryggt hem att växa upp i.

Hur började alltihop då?

Monika tänker efter.

–  Jag visste att jag ville jobba med barn, och 1977 började jag arbeta på ett barnhem där jag snabbt insåg att ett barnhem inte är till för barn. Jag led av att se det jag såg, och kände så starkt att allt var fel och hemskt. Men jag var bara 17 år, och vad kunde jag göra? Men där och då föddes tanken.

Hon träffade sin make Basil, en man lika proppfull av empati som Monica.

– Vi kände båda två att vi ville jobba med människor, och göra landet en tjänst. Det pågick inbördeskrig, och vi bestämde oss för att flytta till en missionsstation för att hjälpa till.

Här fick Monica se misären på riktigt nära håll.

–  Vi tog bland annat hand om våldtagna och misshandlade kvinnor som flytt hemifrån. Vi öppnade upp det vi hade, vårt hem, och det blev snabbt väldigt fullt. Hos oss kunde kvinnorna få sova några nätter, men vi kände att vi behövde göra nånting mer.

Monica och maken Basil. Lika fulla av empati båda två.

Fortsättningen dök upp i form av en slump.

–  En av kvinnorna gav mig en dag en sedel, värd ungefär 20 kronor, och Basil och jag bestämde oss för att sätta in pengarna på ett särskilt konto.

Något som skulle leda fram till organisationen ”Place of restoration”, som paret grundade 1992. Vid det laget hade de lämnat missionsstationen, och flyttat till den sydafrikanska staden Port Shepstone. Där historien förstås hade upprepats.

– Vi öppnade upp vårt hem även där, och snart var vi 27 personer –  kvinnor och övergivna barn utan någonstans att ta vägen.

Inledningsvis drevs deras lilla hjälporganisation med pengar intjänade från Basils byggföretag, men tack vare sponsorer och bidrag har projektet kunnat växa.

–  I starten jobbade alla ideellt, men i dag är vi 71 anställda.

Monica beskriver det hela som ett barnskyddsprogram, uppbyggt i många olika steg.

– I grunden handlar det om att skydda barn, och årligen passerar mellan 70 och 100 barn som i slutänden slussas ut till en trygg uppväxt i en ny familj. Men vägen dit är medvetet lång, för att verkligen se till att varje barn hamnar rätt.

I snart 25 år har organisationen hjälpt tusentals barn.

Vilken bakgrund har barnen ni hjälper? Monica tar sats, och börjar uppräkningen.

– Det handlar om allt från misshandlade och sexuellt utnyttjade barn till övergivna barn som hittas och lämnas in till oss. Den yngsta var åtta timmar gammal, och hittades på ett utedass. Hon berättar att det ofta är fattigdom som ligger bakom det hela – föräldrar som inte klarar av att försörja sitt barn.

– Eller missbruk av olika slag. En del barn har hiv eller aids, och en del har övergivits på grund av nåt handikapp. En del barn kommer via socialen, andra från polisen eller direkt från sin familj.Tusentals barn. Så många har i dagsläget fått hjälp. Organisationens upplägg har dessutom spridit sig, och fått många efterföljare i afrikanska fler länder.

Om man vill läsa mer om er? Eller skänka en slant?

– Då kan man gå in på Läkarmissionens hemsida: lakarmissionen.se. De hjälper till att stötta vårt arbete via postgirot 900021-7. Skriv Sydafrika. Vi har också egen hemsida: www.gcf.org.za.

Arbetet med ”Give a child a family” innebär mycket resor för Monica, och när hon besöker Sverige ser hon till att träffa släkten.

– Mamma och pappa är borta, men jag har många kusiner kvar här i trakten.

Och den där omställningen? Känner du fortfarande av den?

–  Ja. Allt är i sån ordning i Sverige, och allt fungerar. Ändå hör man ibland folk klaga på småsaker.

Vad tänker du då?

– Att "om du bara visste hur bra ni har det".

Annons
Annons
Annons