Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Årets skönaste ÖSK-seger

Annons

För en fotbollsspelare finns det ingen skönare känsla än att kriga i 90 minuter och få avgöra med matchens enda mål i slutminuterna.

Efter 1-12 på de sex senaste allsvenska matcherna fick de ÖSK äntligen skölja ner en seger med en Ramlösa tack vare Robin Staafs klockrena vänster.

Det var ÖSK:s första trepoängare på nästan tre månader, Senaste segern kom borta mot Gefle den 20 april.

Frågan är om inte sportchefen Lennart Sjögren var den allra största vinnaren efter segern i Ljungskile. Sjögren var starkt ifrågasatt under EM-uppehållet när ropen efter nyförvärv ekade som högst samtidigt som dagarna rann i väg. Sent om sider spelade Sjögren och Spelarinvest ut sina kort. John Alvbåge, Kim Olsen och Robin Staaf värvades på ett bräde - och alla tre spelade framträdande roller i går.

Jag fastnade för Ramlösa-förvärvet Robin Staaf redan när jag såg honom på första träningen (nej, det är ingen efterhandskontruktion). Killen utstrålar pondus både på och utanför planen. Han påminner i spelstilen om barndomshjälten Arne Skotte och när han öppnar munnen låter han som Henke Larsson. Fast roligare. På armarna har han tatuerat sitt eget namn. Robin på den ena, Staaf på den andra. Med stora bokstäver. Kaxigt, kul och så oÖSK det kan bli.

Är övertygad om att Staafs förra klubb Helsingborgs IF snart grämer sig över att man släppte denna pärla till Örebro. HIF som en gång i tiden kallades för lilla Örebro efter sina värvningar av Mattias Jonson, Magnus Powell, Christer Fursth och Johan Wallinder i snabb följd. Inte mer än rätt att vi knycker en helsingborgare.

En annan som sticker ut är definitivt John Alvbåge. John både syns och hörs och är redan en etablerat stjärnspelare som anonyma ÖSK behöver som ansiktet utåt i övriga fotbolls-Sverige. John kan tacka domaren (bortdömt offsidemål) och Samuel Wowoah (räddning på mållinjen) för att han fick hålla nollan i debuten men med sin auktoritet och enorma räckvidd inger han lugn och förtroende, inte minst hos sina lagkamrater. Titta bara på svågern Patrik Anttonen på högerbacken som gjorde sin bästa match på länge i går.

I Kim Olsen har ÖSK äntligen fått en riktig center. Den danska stören var huvudet högre än alla på Starke Arvid arena. Han bidrog även till defensiven. Ljungskile är kända för sina vassa hörnor men Kim knoppade bort de allra flesta precis som om det vore den enklaste sak i världen. Plötsligt är det ingen panik längre när ÖSK får hörnor emot sig.

En annan reslig herre är Bertin Zé. Frågan är om någon ÖSK-are någonsin varit så ifrågasatt som 19-åringen från Kamerun. Kultfiguren Berra har haft en minst sagt tuff vår, fått stå på tillväxt i division 3, samtidigt som han haft svårt att göra sig förstådd på grund av språket. Därför klappar mitt hjärta lite extra för just Berra en dag som denna. Efter en trevande start växte afrikanen och i slutskedet var han planens kung.

Samtidigt som ÖSK krigar för nytt kontrakt stormar det runt Kristoffer Näfver. Kristoffer gjorde en svag insats mot AIK, byttes ut tidigt, och efter det har han fått utstå en hel del kritik som han säger sig vara oförstående till.

Vem som har rätt eller fel är egentligen skit samma.

Det viktigaste just nu är att ÖSK, läs tränarparet Sixten Boström och Alexander Axén, så snabbt som möjligt löser konflikten öga mot öga och sedan lägger den bakom sig.

En tjurig Kristoffer Näfver tillför laget ingenting men en Kristoffer Näfver i medgång är en stor tillgång. ÖSK måste vårda sin U21-landslagsman, uppmuntra istället för att klanka ner, annars drar han snabbt vidare till en konkurrerande klubb som gnuggar händerna.

Jag vill inte se Näfver nå A-landslaget som djurgårdare eller AIK-are det ska han bli som ÖSK-are.

Annons
Annons