Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En annandag i helt skilda idrottsvärldar

Annandagen är en svensk idrottsklassiker, om än i en något tilltufsad förpackning på lokal nivå.
Jag vandrade därför mellan bandyhallen och Idrottshuset och fick en inblick i två lokala elitlags helt skilda världar.

Annons

Då tänker jag i första hand inte på den temperaturmässiga mellan en råkall bandyhall och en uppvärmd inomhusarena. ÖSK bandy och ÖSK handboll kämpar på sätt och vis också på samma planhalva. De tillhör den stora skaran elitlag i Örebro som får hålla till godo med smulorna bakom stans två stora publik- och sponsormagneter: ÖSK fotboll och Örebro hockey.

Två av flera klubbar som bidrar till bilden av Örebro som en imponerande bred idrottsstad. Två av flera lokala klubbar med höga ambitioner men med en klubbkassa som inte tillåter några utsvävningar

Ett herr- och ett damlag med liknande villkor, under liknande press. Men med åtminstone en stor sportslig skillnad.

ÖSK bandy får inte göra minsta felskär om man ska jaga ikapp de två poäng som skiljer laget från allsvenskans serieldare Ljusdal som just nu har direktplatsen till elitserien.

ÖSK handboll å sin sida kan klara nytt kontrakt – om än via kval – bara man lyckas ta en eller annan poäng till i sin elitserie.

Bandyn såg till en början ut att gå på en riktig mina mot bottenlaget Katrineholm. Trots att en strimma solsken letade sig in genom Behrn arenas fönster såg det länge mörkt ut. Gästernas säckförsvar gjorde hemmalaget passivt och Katrineholms kontringar var sylvassa. I paus ledde bortalaget ”bara” med 1–0, det kunde varit ett par mål till sett till klara chanser.

Så långt var också ÖSK:s supporterklack Svampen klart överkörd av Katrineholms busslast anhängare som skanderade den tröttsamt alluniversella hatramsan på temat ”vem vill bo i Örebro?”.

Men i andra halvlek blev det lite underhållning också för hemmapubliken som så många gånger förr på annandagen bland annat innehöll profilerna Peter Flack och Thomas Nordahl. Ironiskt nog blev Katrineholms 2–0-mål startskottet för ÖSK:s vändning. Det var plötsligt helt annan fart och rörelse i laget. Att det dramatiska slutet också fick en lycklig upplösning förlåter de flesta bristerna.

Men knappast två detaljer: Dels det urusla hörnskyttet. Av tolv möjligheter träffade nästan ingen målet. Dels det odisciplinerade agerandet av flera spelare med Johan Sandh som värste syndare. Två utvisningar för tjafs med domaren är två för mycket. Det håller inte mot bättre lag.

Å andra sidan var Lasse Buskqvists matchavgörande 4–3-mål på tennis och enhandsfattning, med två man mindre på isen och tio minuter kvar, bara det i sig värt entrépengen.

I Idrottshuset var det betydligt ljummare. Spårvägen sprang ifrån redan i matchinledningen. I laget fanns VM-spelaren Matilda Boson men mest landslagsmässig i mina ögon var niomålsskytten Ulrika Olsson. ÖSK spelade stressigt och stod för mängder av tekniska misstag. Nyförvärven Ivana Petkovska och Vesna Ackovska från Makedonien ska naturligtvis inte dömas ut efter en så kort träningsperiod med laget och en hemmapremiär.

Men visst har de en del att bevisa om de är tänkta att bli nyckelspelarna som ska rädda kontraktet. Nu utmärkte sig framför allt Vesna Ackovska genom att tidigt ta två snabba utvisningar och därmed bli indisponibel större delen av den fortsatta matchen.

På läktarna var det inte mycket som påminde om Lif Lindesbergs glansdagar då ett fullsatt Idrottshuset på annandagen brukade koka av hemvändare som ville se elitseriehandboll. I går var det 459 åskådare och mest utmärkte sig tre intensiva hemmasupportrar genom att skrika högst mot domare och när ÖSK anföll, tvärtemot handbollsprincipen som innebär att man ska låta mest under motståndarens attacker.

Jo, ett välbekant inslag fanns på plats. Speaker i hallen var legendariske Kjell ”Cleo” Karlsson, lika stabil som vanligt.

Och lite humor var det att höra Peter Lemarcs hit ”Tess” spelas när hemmalagets Therese Jämthed gjorde sina två mål.

Annons
Annons
Annons