Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finnkampen visade kraft

Bättre än så här blir det inte. Finnkampen visade igår varför den har hållit stilen som världens äldsta, ännu levande, landskamp i friidrott.

Annons

Inför det avgörande 800-metersloppet var de svenska herrarna i ledningen med sex poäng och hade därmed råd att förlora grenen med 8–14. Men efter första varvet var de tre finländare i ledningen och skrällsegern på väg att rinna ut i sanden.

Under publikens enorma jubel lyckades dock Joni Jaako, Anton Asplund och Johan Walldén spurta till sig vinsten i såväl grenen som hela herrkampen.

Tre helt okända killar som nu fick sina ”15 minutes of fame”. 

Finnkampen har en fantastisk förmåga att föda hjältar som annars aldrig hamnar i rampljuset. Ett annat exempel är Johan Wallerstein. 5 000-meterslöparen som lyckades hålla undan för Matti Räsenen med sju hundradelars marginal. Publiken var som besatt, trots att det bara gällde fajten om andraplatsen bakom Olle Walleräng. Där har ni Finnkampen i ett nötskal.

På förhand skulle de finska herrarna vinna stort. Men som tur är sammanfaller inte alltid statistik med verklighet. I stället var det i princip ”stolpe in” för Sverige under hela helgen. Och dissekerar man varje gren för sig så hittar man matchhjältar lite här och där.

En av dem som såg till att förhandskalkylerna sprack var Glanshammars 19-årige höjdhoppare Erik Sundlöf. Genom att ta 2,10 i första försöket vred han om en förväntad sistaplats till en delad tredjeplats.

Stort i det lilla.

Finnkampen visade sig bli en riktigt svensk klang-och-jubel-förställning med segrar i samtliga fyra landskamper. Lite plåster på såren efter den medaljlösa VM-insatsen. Samtidigt slätar det inte över det faktum att Sverige just nu skriker efter fler internationella stjärnor.

Nästa år arrangeras inget globalt mästerskap utan i stället är det EM i Barcelona som gäller. På den nivån hävdar sig trots allt namn som Johan Wissman, Linus Thörnblad, Emma Green, Mustafa Mohammed och Alhaji Jeng bra.

Nu gäller det bara att förbundskaptenen Stefan Olsson försöker komma fram till en analys över hur det gick till när så många av våra stjärnor drabbades av skadeproblem samtidigt. Och ännu viktigare drar upp riktlinjer hur de ska undvikas i framtiden.

Jag vet mycket väl att friidrottare på toppnivå alltid ligger på gränsen, men de blågula problemen under den här säsongen har ändå vara exceptionella.

Vi vill ju så gärna ha tillbaka namn som Christian Olsson, Magnus Arvidsson, Sanna Kallur och Carolina Klüft i full form igen.

Den lokala friidrotten upplever i alla fall någon form av ”all time high” för tillfället. KFUM Örebro-tjejerna Rebecca Högberg och Sandra Wagners rekordslakt på 400 meter under sommaren har varit häpnadsväckande. Lägg därtill 19-årige Erik Sundlöf och Åsbros löpartalang Albin Olausson så förstår ni att framtiden för distriktets friidrott ser ljusare ut än på många år.

Till sist: Totalt 30 000 åskådare på Ullevi under helgen. Stundtals var det riktigt bra tryck, men med 15 000 på läktarna upplevs ändå Göteborgs jätte-arena som en betong-öken. Därför föredrar jag Stockholm Stadion alla dagar i veckan. Och ännu hellre Olympiastadion i Helsingfors. Men där kanske det bli tunnsått nästa år med tanke på helgens blågula succé.

Annons
Annons