Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förändring är inte farligt

Annons

Fem omgångar och knappt fyrahundra mil i bil in i den allsvenska säsongen är det förstås allt för tidigt att göra några tvärsäkra analyser som kommer att hålla ända in i höstmörkret.

Jag kör genom natten med en praktikant som enligt egen utsago skickar mellan 150 till 300 sms om dan. Hans fingrar exploderar på mobilens tangentbord och jag börjar redan som 42-åring känna mig utsliten och passé av det våldsamma tempo som det kommunicerande samhället erbjuder. Medan tummen trummar vidare över bokstäverna vänder sig praktikanten mot mig, som om han kan göra fem saker på en gång och samtidigt skratta nonchalant, och säger:

- Men nått måste du väl ändå kunna komma med? Nån analys har du väl?

Å jag tänker å jag tänker, hjärnan är lite mosad efter nittiofem minuter på Söderstadion, IFK Göteborg vann med 1-0 efter en fin halvlek och en mindre fin med bök och stök.

Tidigare hade jag fått rapporter om Bassombengs drömmål på Behrn arena med en lycklig smiley efter meddelandet i mobiltelefonen.

Då slår det mig att det aldrig är för sent att utvecklas till någonting vackert. Efter att ha suttit fast i framgångsrika traditioner, där pistolen varit riktad mot tinningen i någon sorts tanke om att det gick ju förr, så varför ska vi ändra oss nu?

ÖSK och IFK Göteborg är två lag som genom ren och skär fundamentalism sett systemet 4-4-2 med Bob Houghtons klassiska press och understöd som någon sorts religiös lag ifrån det gamla testamentet. Defensiven har alltid kommit först och sen får man grabba tag i de offensiva chanser som dyker upp. Passningsspel? Ja helst långa bollar mot två hårt arbetande forwards och kanske en yttermittfältare och en andravågslöpare ifrån de centrala positionerna som följer med. Aj, aj, blotta er inte grabbar, tiiillbakaaa!!

Nästa vecka möts de här två lagen på Nya Gamla Ullevi i Göteborg och det är två klubbar som helt ändrat sin ideologi och jag är den förste att jubla. På Söderstadion i torsdags såg jag Blåvitt inleda matchen med en tjugofemminuter lång offensivparad där minst fyra spelare i vildsint eufori anföll på bred och djup front. Ytterbackarna kom i långa överlappslöpningar medan två innermittfältare och två mittbackar stod och drack kaffe i lugn harmoni. Det hade kunnat stå 3-0 efter denna attack. Men offensiven har ett pris för IFK Göteborg och det är att blottorna bakåt ökat och bara att dom är beredda att betala det priset gör mig varm inombords.

ÖSK stormade in med en okänd finländare förra året och satte allt på ända. 4-3-3 och en attackfotboll som endast har setts under några få ljusa perioder i modern tid. Många var tveksamma, kan man spela fotboll på det här sättet? Sixten Boström sa att: Ja, vi kan och vi ska spela så här. Å som man gör det. Försvaret är ramstarkt precis som förr och offensiven är nästan på blåvit nivå. Yttrar som utmanar och avslutar, centrala slåttermaskiner och en teknisk passningsbriljant.

Av allt det jag sett hittills i allsvenskan är detta det mest glädjande.

Förändring är inte farligt.

Annons
Annons