Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ge Kihlberg bindeln nu!

Annons

Sex lagkaptener på två säsonger. ÖSK fortsätter att ta tre i taget när ledarfrågan hamnar på gräsnivå.

Inte ens spelarna som röstats fram verkar ha koll på vem som är förstavalet, om det ens finns något eller vem som ska bära bindeln i premiären mot Djurgården om bara ett par veckor. Just Djurgården har haft liknande upplägg. Men då som i ishockeyn med en uttalad kapten (Markus Johannesson) som stått över alla andra och haft två assistenter.

I ÖSK verkar det just nu vara tre man på rad.

Obegripligt.

I min värld ska Magnus Kihlberg vara lagkapten varje dag på jobbet. Han behöver inte ens ha en nummer två och tre under sig.

Det skriver jag inte för att på något vis för att vara taskig mot Fredrik Nordback som uppskattas för sin lojalitet mot klubben under 13 år och sin positiva attityd till ledarrollen.

Det skriver jag enbart för att Kihlberg hade kunnat vara det i varje lag i allsvenskan och att han redan har varit det i Molde och Ålesund.

Karlsundskillen vände hem och blev till slut ett med ÖSK. Under förra säsongen toppade han den allsvenska statistiken i supertunga kategorier som mest bollinnehav, antal löpmeter och tilldömda frisparkar. När ÖSK uppträdde helt paralyserat i träningsmatchen borta mot AIK nyligen fick Kihlberg göra årsdebut efter att ha förföljts av sina gamla smärtsamma fotsulor hela vintern.

Då stod han upp när alla andra föll.

Inte minst när han efter att AIK:s Jos Hooiveld våldsamt tacklat unge Marcus Astvald. Kihlberg var inte ens nära situationen men kastade sig in i den ändå. Sekunderna senare var Hooiveld utvisad för snack.

Härförare på planen, svärmorsdröm utanför. Bättre föredöme finns inte.

Sixten, ge Magnus Kihlberg bindeln på en gång.

Sixten Boström föresten, finlandssvensk mästare i gymnastik en gång i tiden. När han vill imponera på sina barn brukar han fortfarande drämma av en volt. När jag frågade om någon spelare i truppen har hans spänst svarade han bara:

Äh, grabbarna kan inte ens göra riktiga kullerbyttor.

När jag sedan undrade varför han själv inte satsade vidare på gymnastiken fick jag höra en av de mest våldsamma och blodigaste historier jag någonsin hört.

Häng med nu. Sixten berättar:

Vi skulle göra dubbelvolter från en trampett. Jag kom inte ur volten och landade i golvet med munnen rakt mot knäna. Tänderna gick genom underläppen och fastnade i knäskålen. Där har jag sytt. Du skulle ha sett hur jag såg ut i munnen. Samtidigt slog jag av näsbenet, så det är därför det är så snett nu.

Två dagar senare hade jag huvudrollen i en skolshow. Hela huvudet var svullet. Publiken kan inte ha fattat någonting när de såg hur jag såg ut och när jag inte ens kunde prata. Efter det blev det liksom ett naturligt slut med gymnastiken.

Annons
Annons