Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I mörka november kliver kämparna fram

November är en mörk och otrevlig liten månad, till ingen större nytta eller glädje. Det är en månad som skiljer pojkarna från männen, dem som vill något bortåt mars och april från dem som inte orkar se så långt.

Annons

Därför var det nog viktigare än många tror att Örebro Hockey efter stor vånda lyckades vända och vinna mot Björklöven, även om det var efter straffar. Eller kanske snarare just för att det var efter straffar.

November är månaden då det gäller att se ljuset i tunneln. Den inledande inspirationsfasen är över, raden av matcher börjar kännas i kropparna och negativa trender får en tendens att stupa brant när hjärnorna inte orkar med.

Det var på många sätt en skitmatch, och Björklöven fick bestämma tempot med en tidig ledning. Det är då ett lag som Örebro verkligen behöver spelare som Marcus Jonasén, Johan Adolfsson och Markus Andersson. Spelare som inte ofta briljerar, men som är beredda att offra näsan och två tänder för ett reduceringsmål.

Jonasén och Adolfsson kan i bland se ut att ha telefonstolpar i händerna i stället för grafitklubbor, men när det blir kamp är det den sortens spelare som går först. Som bereder väg för dem med mjukare handleder.

Och när vi talar om handleder lirar Conny Strömberg i en egen division. Passningen till 3–3, Henrik Löwdahl, var världsklass. Det var både Foppa och Gretzky, slagen med sanslös precision.

Örebro har tidigare bara torskat straffläggningar. Nu kom vinsten, men inte för att Mark Owuya jätteräddade något, utan för att Löwdahl, Strömberg och Calle Bergström var grymma exekutorer.

Annars väntar jag allt otåligare på leverans från spelare som har betalt för just det. Transatlanterna Scott Matzka och Nate DiCasmirro spelar inte i Örebro gratis. De är här för att göra poäng, för att leda laget offensivt.

Det har de inte gjort. Matzkas fem mål och sju ass är kanske okej, men det är länge sedan amerikanen hittade målet nu. DiCasmirro har gjort två mål och slagit en målgivande passning. Det är inte bra nog.

Kanadensiske Justin Kurtz togs till Örebro som ”försteback”. Efter en lovande inledning har Kurtz kraschat. Bänkad i går med minus tio i statistiken över gjorda och insläppta mål.

Det finns alltså att ta av. Det finns mer att hämta ur laget. Samtidigt är det en styrka att andra kliver fram när ”stjärnorna” sviktar.

Det är svårt att inte imponeras av Henrik Löwdahl. Den långe centern gör en fantastisk säsong, inte minst med tanke på att hela fjolåret försvann med en avskuren hälsena.

Jag köper att bunkern inte är så rolig att frysa fast i, att den kräver långkallingar på. Men 1 183 på en allsvensk match mot Björklöven är en märkligt låg publiksiffra, och tyvärr inte en engångsgrej.

Är hockeyintresset i Örebro en chimär?

Annons
Annons