Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Krönika: Här pratar alla om Mercedes – om de pratar alls

På plats i Tyskland och det tog inte många minuter innan man insåg vilka som regerar.

Henrik Brändh, sportansvarig på NA.

Kände mig som Marcus Ericsson i sin halvskruttiga Sauber när vräk-Merca efter vräk-Merca visslade förbi som värsta reaplanen på autobahn. Och då lyckades jag ändå pressa upp den tappert kämpande redaktionsbilen i 182 km/timmen vilket måste vara något slags personligt rekord, men snigelfart med F1-mått mätt.

Det första jag såg från pressbussen på väg till depån på ett småregnigt och kvalmigt Hockenheimring var en gigantisk silverfärgad Mercedeslogga. Den tyska biljetten har sitt högkvarter i Stuttgart, bara ett tiotal mil bort, och har till och med köpt en egen läktare här på banan.

Mercedes har givetvis också pole position i depån där stallens rangordning är strikt hierarkisk. Mitt emot, i första startled, har Mercedes F1-bossen Bernie Eccelstones svarta krypin som ser ut som en pansarvagn med skottsäkra rutor. Kan kanske behövas med tanke på att Eccelstones svärmor kidnappats av okända män i Brasilien som kräver F1-bossen på närmare 318 miljoner kronor. Vi får väl, för svärmors skull, hoppas att hon har en bra relation med sin 18 år äldre (!) svärson. Bernie har alla chanser i världen att bli en svärmorsdröm.

Marcus Ericssons Sauber hittar vi längre bak i depån, men framför McLaren. Alltid något. Vi journalister har förstås lägst rang och är intryckta i ett gigantiskt mediecenter bakom stallens faciliteter, alldeles vid utgången. Även här finns en maktordning där de äldre och mer rutinerade F1-reportrarna och fotograferna inte hälsar på de yngre, framför allt inte om de är kvinnor. Vilket fotograf Veronika snabbt fick känna på. Här pratar man bara med dem man ska prata med. Å andra sidan har nästan alla sina huvuden nedborrade i sina dataskärmar med hörlurarna på så de flesta pratar inte alls. De som tror att det är glamouröst att bevaka F1 kan snabbt glömma det. Intervjuerna, i den mån man lyckats få några, är minutanpassade och man flänger mest runt som ett torrt skinn.

Alla här ser givetvis fram emot Mercedesduellen mellan Lewis Hamilton och hemmahoppet Nico Rosberg. Kampen om VM-titeln blir bara smutsigare och smutsigare. Det handlar inte bara om vem som ska bli världsmästare utan minst lika mycket vem som ska vara bossen av de två. Den psykologiska krigföringen är lika stor som kampen på banan. Barndomsvännerna är numera bittra rivaler – och fiender.

Duellen Hamilton/Rosberg är snart på samma nivå som gamla tiders klassiska stid mellan Ayrton Senna och Alain Prost eller Williamskriget mellan Nigel Mansell och Nelson Piquet.

Hamilton har efter en trög start på säsongen krånglat sig ur Rosbergs parterrläge, är sex poäng före Rosberg i VM-tabellen, och det känns som om britten har den största vinnarskallen. Jag tror att Hamilton tar tredje raka VM-titeln, och den fjärde totalt i karriären. Men jag tror också att det kommer att smälla på Hockenheim. ”Det ligger i luften”, som Marcus Ericsson sade till mig i går.

Betydligt längre ner i VM-tabellen utspelar sig en helt annan kamp i ett svagare strålkastarsken, den mellan Saubers nollpoängare Marcus Ericsson och Felipe Nasr. Även här gäller det att bli herre på täppan internt i krisstallet som nyligen bytt ägare.

Ericsson hade likt Rosberg ett järngrepp i början av säsongen. Var bättre placerad än sin stallrival i fem av de sex första loppen och ledde den interna kvalstatistiken med 6–1. Men brassen har kommit tillbaka starkt och varit vassare i de fyra senaste loppen.

Efter två tunga krascher i rad behöver Marcus en framgång för att snabbt sätta sig i respekt hos de nya ägarna.

Annons
Annons
Annons