Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Krönika: Öl, korvar, hutlösa priser - och en skamlös segrare

Tända grillar, brända korvar, skummande öl i biergarten och motorsport – men den tyska festen kom av sig på Hockenheim.

Henrik Brändh, sportansvarig NA.

Visserligen vann Mercedes – fattas bara annat – men det var de brittiska flaggorna som vajade när ”fel” förare, Lewis Hamilton, tog sin sjätte seger på de sju senaste loppen. Den regerande världsmästaren har nu kopplat ett järngrepp om VM-bucklan.

Man kan störa sig

på Hamilton, och många gör det.

Han har kallats för en skam för Storbritannien.

Hamilton sjunger på nattklubbar i New York, sprutar segerchampagne i ansiktet på kvinnor, och festar så hårt att han kraschar bilar privat.

Men en sak är säker: Köra F1-bil kan han. Bättre än någon annan i världen.

Hemmahoppet Nico Rosberg, som var snabbast på alla tre träningar och i kvalet, blev bestraffad efter att ha prejat Max Verstappen av banan och missade pallen helt och hållet. Och Sebastian Vettel, som kommer från Heppenheim, mindre än fem mil från Hockenheim, fick inte vinna på sin hemmabana den här gången heller. Vettel har vunnit 42 GP-lopp, men ingen gång på mammas gata.

Tysklands GP blev inte heller samma publiksuccé som när jag var på Silverstone i fjol. Då var det knökfullt överallt, 90 000 (utsålt) och totalt 150 000 på tre dagar.

På Hockenheim i går var det 57 000 åskådare, och 122 000 totalt på tre dagar.

Det är märkligt att F1-stormakten Tyskland, med Mercedes, en fyrfaldig världsmästare i Vettel, en Rosberg som slåss om VM-titel, samt ytterligare två förare i startfältet, inte lockar större publikmassor.Men efter att ha tagit reda på biljettpriserna är jag inte längre förvånad. För de dyraste biljetterna fick man punga ut med otroliga 519 euro, 5 302 kronor, och de billigaste biljetterna kostade 99 euro, en tusenlapp.

Snacka om hutlösa priser.

Marcus Ericsson startade sist, men var snabbare än sin stallkompis Felipe Nasr (som bröt i slutet), besegrade en Manorförare (Rio Haryanto) och körde om Jolyon Palmer i Renault. Slutade på 18:e plats. Mer kan man inte begära med den bil han sitter i just nu. Det är lite Caterhamvibbar över Sauber i år. Allt hopp ställs till de nya ägarna Longbow Finance S.A, att de ska pumpa in nödvändiga pengar.

Alla personer runt stallet som jag pratat med här på Hockenheim, inklusive Marcus själv, är inställda på att det blir en fortsättning hos Sauber.

Alla utom hans rådgivare Eje Elgh. Den som bestämmer.

Efter loppet sade Eje

till mig att Marcus säkert är mer än välkommen att stanna kvar hos Sauber men att ambitionen egentligen är att sätt honom i en annan bil redan till nästa år.

Elgh är övertygad om att vi kommer att få se Marcus i F1 ett antal år till och det hade han knappast sagt utan att ha fog för det. Marcus har redan kört 47 F1-lopp och efter att ha kämpat i bottenstall i 2,5 år är nästa steg att köra för ett mittenteam.

Det är mycket rykten just nu.

Det kan uppstå öppningar hos Force India (Sergio Perez dementerar stallets uppgifter om att han är klar till nästa år), Williams (Felipe Massa på väg bort), McLaren (Jenson Button kan bli Massas ersättare i Williams).

Det finns även två frågetecken hos Renault där framtiden är oviss för Jolyon Palmer och Kevin Magnussen.

Dessutom ryktas det om att Daniil Kvyat inte får förlängt hos Toro Rosso men eftersom det är Red Bulls talangstall är nog dörren stängd där.

Kanske får vi se Marcus

i en bättre bil nästa år. Jag hoppas det, för att sladda runt bland de sista gynnar ingen.

Allra minst Marcus.

Brändh listar bäst och sämst på Hockenheim

Roligast: När jag försökte lära Saubers stallchef Monisha Kaltenborn, första kvinnan någonsin på den positionen, att prata svenska. Hon klarade riktigt bra att säga ”jag heter Monisha”.

Coolast: Att jag fick en egen liten intervju med legendaren Emerson Fittipaldi som pratade varmt om Ronnie Peterson och som ser en framtid för Marcus Ericsson.

Godast: Rackletten, den smälta osten, som Sauber bjöd halva depån på när stallet firade Schweiz nationaldag lite i förväg i lördags. Efter att ha blivit toksist i kvalet ...

Surast: Den kvinnliga vakten som slängde ut mig från starten – två gånger.

Ondast: Hälarna på de stackars grid girlsen som håller upp förarnas nummerskyltar. Före loppet kom de instapplande på rad i sina röda, snäva kjolar. Efteråt kom de lunkande med de högklackade skorna i händerna – och stora plåster på hälarna.

Sämst: Är ingen moraltant, verkligen inte, men F1-cirkusens kvinnosyn är inte bra.

Annons
Annons
Annons