Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Makten vill ha den dumma elitidrotten

 Lite dumma, ofarliga, intellektuellt ofärdiga. Det är en etikett på elitidrottare. Kanske framförallt på manliga lagidrottare. 
Det är inte mina ord men jag har hört dom förut.

Annons

Det var i tv-programmet Skolfront som journalisten och författaren Åsa Moberg och poeten och författaren Bob Hansson satt och snackade om elitskolor.

Programledaren frågade Bob om varför han trodde att det var mer okej med elitskolor för idrottare än för elever med elitkunskaper i teoretiska ämnen.

Han trodde att det berodde på att idrottare jobbar med kroppen. Det anses ofarligt. Intellektuellt ofarligt. Åsa fyllde nickande i resonemanget och tillade att idrottarna inte betyder något hot mot makten och att det därför är lättare att ha överrenseende med dom då. Att utbilda eliter i samhällkunskap, historia, matematik och språket kan förstås slå tillbaka mot den sittande eliten, tänker jag då. Teoretiska ämnen utbildar farliga människor, människor som tänker, som blir smarta och därför kritiskt granskar det som sker. Sådana människor vill inte makten ha, det har dom aldrig velat ha. Makten och eliten vill ha marionettdockor att leka med. Eller?

Jag vet inte om resonemanget håller men det är ändå en intressant tanke. Genom historien har idrottare utnyttjats i ren propaganda av allt ifrån rena diktatoriska samhällen till demokratiska. Hur ofta ser man inte kommunföreträdare, statsministrar, premiärministrar, kungar och prinsessor stå och sola sig i glansen av idrottsprestationer?

Typ hela tiden. Idrottarna används som en död produkt som sätts upp på en pidestal för att dyrkas och som makten kan spegla sig i för att samla popularitetspoäng.

Men vem bryr sig när produkten är förbrukad, när den har tjänat sitt syfte?

Ingen hjärna i en maskin utan reservdelar? Kan dom se det så?

När idrottaren någon gång höjer näven och vräker ur sig en egen åsikt om något politiskt skeende i världen, eller bara om något som inte luktar så bra i en verksamhet, då viner lien och idrottaren blir svartlistad och nedmonterad från tronen. För idrottare ska inte ha egna politiska åsikter, dom ska inte ha några åsikter alls. Idrottare ska vara tysta, springa, göra mål, le in i kamerorna, göra reklam för schampon och se snygga ut ihop med lika ofarliga fotomodeller i skvallertidningar. Idrottsförbunden har ju till och med sina egna paragrafer och regler som nekar idrottarna att sjunga ut sina egna politiska åsikter. 

Under olympiska spel, världsmästerskap och andra internationella tävlingar ska man enbart tävla och hålla tyst även om tävlingarna går i ett diktatorisk och inhumant land där människor far jäkligt illa. Ibland undrar jag hur demokratiskt det är? Är idrottsrörelsens egen elit helt igenom demokratisk? Det råder väl delade meningar om det.

Bob Hansson och Åsa Moberg har definitivt en poäng i de där meningarna som dom uttalade. Att det sedan knappast är hela sanningen är annan sak. För vi vet ju att inte alla idrottare är dumma och ofarliga. Idrottare är väl som folk mest.

Annons
Annons