Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus - Kumlas mest kände Ericsson

Det går undan i Marcus Ericssons unga liv. Inte bara på racingbanan.
Därför belönas Kumlas mest kände Ericsson med NA:s guldklocka 2009.

Annons

Perspektiven svindlar när den utomstående ska försöka sätta sig in i racingföraren Marcus Ericssons tillvaro.

För två år sedan valdes han till Årets talang i länet. Nu har den 19-årige Kumlasonen hela världen som sitt arbetsfält.

Då satt han i skolbänken på Virginskas gymnasium och pluggade engelska. Nu ger han obehindrat intervjuer i tv, radio och tidningar på främmande kontinenter.

Hittills har Marcus Ericsson klarat alla delprov på vägen mot den absoluta racingtoppen.

2009 är året då Marcus Ericssons karriär fullkomligt exploderat och superlativen från branschkännare aldrig tycks ta slut.

Alphavilles gamla hit från 80-talet har varit hans följeslagare. Marcus blev ”Big in Japan” genom att vinna den japanska formel 3-serien. Ett bevis på att han kan leverera gång efter gång mot tuffast tänkbara motstånd och inte bara är en förare som kan få till enstaka lyckträffar. En egenskap som världens stallchefer uppskattar i en bransch där varje avåkning kan mätas i miljoner kronor.

Som avslutning på året fick Marcus Ericsson testköra en bil för formel 1:s världsmästarstall Brawn. En ovärderlig inblick i hur ett F1-team jobbar. En ovärderlig erfarenhet när han tillsammans med sina namnkunniga mentorer Kenny Bräck och Eje Elgh ska ta nästa steg i karriären.

Vi svenskar har svårt att förstå hur stort formel 1 är i ett globalt perspektiv. Jag har en mekaniker som alltid tjatar hål i huvudet på mig om det senaste F1-loppet när jag lämnar in min bil. Med sitt finska påbrå har hans hjärta alltid klappat extra för vårt grannlands alla framgångrika F1-förare.

Den som slår igenom i formel 1 blir automatiskt en av världens mest kända idrottsmän. Så är det bara. Men min bilmekaniker har nog rätt i att den insikten inte alltid funnits här på hemmaplan.

Det finns ett lokalt exempel på detta.

Året var 1971. Örebroaren Ronnie Peterson slutade tvåa i formel 1-VM. En prestation som väckte genklang runt hela världen.

På den tiden bestod juryn för NA:s guldklocka till övervägande delen av representanter för olika idrotter. Då skulle också jurybeslutet och intervju direkt med i morgondagens tidning.

Eftersom Ronnie Peterson vid tillfället befann sig i Argentina, med tillhörande tidsskillnad, agerade sportredaktionen konstruktivt. Det ansågs så självklart var Guldklockan skulle hamna att man ringde upp Ronnie och gjorde en vinnarintervju i förväg.

Men juryn valde Rolf Nilsson, världsmästare i militär femkamp. Motorsport var inte ”riktig” idrott. Dagen efter tvingades sportredaktionen ringa upp Ronnie Peterson och meddela att han inte fick klockan och intervjun var slängd i papperskorgen.

Än i dag sägs det att Ronnie och hans släkt aldrig kom över denna nesa.

I dag är tiderna annorlunda. Dels för att motorsporten på 2000-talet tilldelats Guldklockan hela fyra gånger. Men också för den förvandling racingsporten genomgår. Nu måste föraren slå igenom i F1 som dryg 20-åring. Vid 25 kan du redan vara passé.

Det ställer ohyggliga krav också vid sidan av själva styrningen. Trots ung ålder måste föraren kunna hantera press och förväntningar.

I andra sporter kan publiktrycket vara den största påfrestningen. I racing finns så mycket mer. Jag läste att en F1-säsong kostar omkring en miljard kronor – för ett enskilt team. Ett team kan ha 300 anställda som är till för att serva den enskilde föraren som hela tiden är i allas fokus.

Att en 19-åring från Kumla finns med och nosar på en sådan plats ger hisnande perspektiv.

Det fanns en tid när Ericsson från Kumla var liktydigt med ett telekomföretag. Den bilden håller nu på att förändras.

Marcus Ericsson är på god väg att bli Kumlas främste ambassadör i världen.

Stort grattis Marcus Ericsson till 2009 års Guldklocka!

Och till alla er andra – en riktigt god jul.

Annons
Annons