Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Världsmästaren kör Vasaloppet

+
Läs senare

Han har två VM-guld och har vunnit Novemberkåsan sju gånger. Men nu är endurostjärnan Joakim Ljunggren klar för en helt ny utmaning: Vasaloppet.

Det var först på fredagen, efter att ha kört Stafettvasan med ett gäng kompisar, som Joakim Ljunggren, 30, beslutade sig för att ställa upp i Vasaloppet på söndag, och några timmar senare lyckades han fixa en startplats.

– Det blev en impulsgrej. Jag har alltid tänkt att jag skulle åka Vasaloppet någon gång, men jag har nästan alltid varit utomlands och tränat den här tiden på året. Nu när jag ändå är på plats kom jag på: Varför inte köra riktiga Vasaloppet också, säger han.

Karlskogasonen har

dominerat svensk enduro det senaste decenniet och bland annat tagit nio VM-medaljer, tolv SM-guld och sju segrar i Novemberkåsan – flest av alla i kraftprovets 100-åriga historia.

På motorcykeln är han känd som en slitvarg, som bara blir bättre ju längre och grymmare tävlingarna blir. Återstår att se om samma sak gäller med skidor under fötterna.

För några år sedan sa Ljunggren, i en intervju med Aftonbladet, att en femmil på skidor var ”ren avslappning” i förhållande till den tuffa Novemberkåsan. Frågan är hur de nio milen mellan Sälen och Mora står sig vid en jämförelse.

– Det får jag svara på efteråt. Visst, man blir nog helt tömd på energi under ett Vasalopp. Men det är man efter en kåsa också. Det kanske är likvärdigt på det sättet. För mig som är duktig på att köra motorcykel är nog Vasaloppet värre, men för de flesta andra är nog en kåsa tuffare. Jag menar, det är inte så många som klarar en kåsa över huvud taget, säger Ljunggren och syftar på att långt över 10 000 brukar klara sig till målportalen utanför kyrkan i Mora varje år, medan det är sällsynt att ens 100 åkare tar sig i mål i Novemberkåsan.

I Stafettvasan körde Ljunggren den 24 kilometer långa andrasträckan mellan Mångsbodarna och Evertsberg, på knappt en timme och 28 minuter. Med en åktid bland de hundra bästa på etappen förde han upp laget 423 platser (laget, Team Moo, kom till slut i mål på 138:e plats).

– Men det var tuffa förhållanden i dag. Det var två spår med hyggligt glid, men så fort man klev utanför dem var det djup och lös snö. Och jag fick ligga mycket där ute eftersom jag körde om så många. Dessutom hade jag dåligt fäste. Jag hoppas att det blir bättre förutsättningar på söndag, säger han.

Hur väl förberedd är du?

– Inte så bra alls, faktiskt. Jag har väl 15 mil skidor i kroppen, eller så. Många andra har 50–100 mil. Men jag har åkt mer förr om åren. När jag gick på crossgymnasiet i Tibro var vi på läger i Långberget på vintrarna, och tränade ibland tillsammans med skidgymnasiet. Det var kul. Men sista åren har det blivit lite mindre, när jag kört inomhus-VM i enduro eller varit utomlands och tränat. Och förra vintern blev det ingenting eftersom jag opererade knäet i december.

Vad har du för målsättning på söndag?

– Att gå i mål. Startplatsen jag fick tag på är i led fyra, och jag får försöka hitta någon snabb att hänga på. Jag hoppas att det blir roligt.

Ljunggren kommer,

precis som förra året, att avstå årets enduro-VM för att liksom i fjol i stället satsa på världens största extremendurotävlingar, SM och klassiska svenska tävlingarna som Novemberkåsan och Gotland grand national. Säsongen drar igång på allvar med SM-deltävlingen i Hässleholm 23–24 april.

Annons
Annons
Annons