Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Paragraf-trixande föratt nå önskat resultat

Jag måste erkänna att det känts sådär om ÖSK fått tre gratispoäng efter en insats som var farligt nära genant. Gais krossade ÖSK på Gamla Ullevi, 3–0 var i underkant.

Annons

Jag tror att ÖSK-spelarna tagit emot ett annat besked än det förbundets disciplinnämnd levererade i går med en lätt rodnad på kinderna. Med blandade känslor, som det heter. För dem är Wanderson do Carmo Gais spelare och en respekterad motståndare. Så långt ett resonemang baserat på känsla för sportslig rättvisa.

Men, och det är ett men med eftertryck, som jag ser det går förbundet utan att darra på handen emot sina egna stadgar när det väljer att se på Gais uppenbara regelbrott mellan fingrarna.

I tävlingsbestämmelserna många paragrafer finns under den 24:e ett stycke som behandlar förhållandena kring uppehålls- och speltillstånd. Jag läser där att en spelare som varit med i en match utan gällande speltillstånd är okvalificerad. Utan gällande uppehållstillstånd saknas speltillstånd med automatik. Nytt speltillstånd utfärdas först när förbundet fått en kopia av en till Migrationsverket skickad ansökan om uppehållstillstånd.

Förbundet väljer att luta sig mot en annan punkt under samma paragraf. Den säger att ”om spelaren inte har rätt att vistas i landet är spelaren att betrakta som okvalificerad”. Frågan om en spelare har rätt att vistas i landet avgörs alltså av migrationsmyndigheterna.

Vad förbundet väljer att lämna därhän är att Wanderson fick sitt uppehållstillstånd för den aktuella tiden beviljat retroaktivt.

Här har vi ett moment 22. Disciplinnämndens ordförande Khennet Tallinger säger att Wanderson har ett löpande speltillstånd från 2007. Ett sådant förverkas dock när uppehållstillstånd saknas. Så var fallet när matchen spelades, men det löstes i förbundets ögon när förnyat tillstånd beviljades i efterhand.

Mig säger detta bara att förbundet trixade runt med paragraferna tills önskat resultat uppnåtts. I det här fallet är det resultat som önskas det som är minst kontroversiellt.

Gais visste att Wanderson var ”okvalificerad” till matchen mot ÖSK, men valde att spela honom ändå. Det kan man kalla vad man vill – slarv, petitess, regelrytteri från den protesterande parten.

Likt förbannat är det ett medvetetet regelbrott och därmed fusk. Khennet Tallinger avfärdar detta med orden att ”det är en moralisk fråga”.

Den enklaste lösningen vore att Migrationsverket utfärdar uppehållstillstånd för den tid ett skrivet kontrakt gäller, det skulle omöjliggöra fall som det här, men det är en annan diskussion.

Extremt trist i hela affären är att ÖSK oförskyllt fått skit från alla möjliga håll av den i mina ögon orimliga anledningen att klubben anmält ett regelbrott. Jag tycker inte synd om ÖSK i den här affären. Men jag tycker att det är synd att förbundets regelverk är skrivet på ett sätt som gör det utlämnat till godtycke.

Om något förstärker det intrycket att Örebro Sportklubb inte är en maktfaktor i svensk fotbolls inre kretsar. Tror inte att jag behöver påminna någon om den luddigt underbyggda degraderingen 2004, eller om fallet Yunus Ismail. Särskilt i det senare lämnade förbundsmänniskornas mänskliga fingertoppskänsla allt att önska. Var fanns den goda viljan och känslan för rättvisa då?

Annons
Annons