Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pressen blev för stor på spelarna

Han är ett av tio småbarn som hänger, klättrar och pratar oavbrutet matchen igenom. Jag får ont i mitt huvud och gömmer ansiktet i händerna. Hans är aldrig vänt mot planen utan bara mot folket på läktaren.

Annons

Ett tag är han så uppspelt över vilka roliga grepp det går att göra med kompisens arm att han nästan sätter sig på huvudet på ÖSK:s assisterande tränare Mikael Björling, som står nere vid avbytarbänken.

När jag tröttnat på pojken och är på väg upp för trappan för att köpa kaffe säger han plötsligt:

– Varför har dom inte roligt?

När jag vänder mig om är det första gången pojken är vänd mot planen.

Efter ÖSK:s 4–11-genomklappning hemma mot Karlstad och bara nio poäng på tio matcher ser alltså till och med ett barn det uppenbara.

ÖSK har svarat för den sämsta säsongsinledningen sedan nystarten 2002.

Vems är då felet i klubben, som snackade upp sig som presumtivt superligalag till nästa säsong.

Är det jättetalangen Johan Asmus? Eskilstunakillen som värvades från Falun och uppvaktades av över 20 klubbar. Asmus som inte levererat i sin nya klubb. Eller är det lika stora talangen Simon Lindroos som träffade både ribba och stolpe utan att göra mål när ÖSK jagade Karlstads ledning?

Förmodligen bägges. Men bara lite.

Allra mest är det ledningens, som av både tränare och spelare krävde serieseger och en plats i superligan. När sedan raset kom efter två omgångar dröjde det en hel månad innan kraven tonades ner och målsättningen ändrades till en slutplacering på platserna 2–7, vilket nästa säsong innebär spel i en av de två nytillkomna allsvenskorna.

Spelarna klarade inte pressen, fyllde huvudena med hjärnspöken och förlorade av bara farten mot lag ÖSK inte ska förlora mot. Till slut var det mentalt som att sjunka i kvicksand utan att hitta något att greppa tag i. Ett litet misstag och händerna var fulla av grästuvor.

Det som skulle vara så roligt blev plötsligt alldeles för allvarligt. Det såg till och med ett barn.

ÖSK-ledningen kunde ha räddat drömmen genom att mycket tidigare släppa på prestigen.

Nu är i stället superligan flera år bort mot vad den bara var för någon månad sedan.

Lillån då? Nykomlingen som bara tagit en poäng på tio omgångar och inför säsongen presenterade feta sponsoravtal och drömmar om att knäcka värsta konkurrenten i tabelltoppen. Där finns det inte lika mycket att säga. Inte mer än att steget från division 2 till division 1 är alldelles för stort.

Lillån sitter fast mitt emellan.

På söndag möts Lillån och ÖSK för första gången den här säsongen. Ett derby som var tänkt som en fest och en uppgörelse mellan två topplag. Nu blir det i stället ett bottenmöte. En match mer värdefull än vad någon hade kunnat ana.

Annons
Annons