Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SM-slutspelet - en märklig företeelse

Annons

Elitidrott går ut på att vinna.

Därför kändes det konstigt att stå i en depå i Gislaved och följa kampen mellan Indianerna och Piraterna om vilket lag som skulle förlora med minst siffror.

Ungefär som att utlysa en tävling om vem som kan viska högst.

SM-slutspelet i speedway är en märklig företeelse men det är inte oväntat eftersom speedway i sig är en märklig företeelse. Men härlig.

Tre kvartsfinaler i stället för fyra innebär att även det bästa förlorande laget halkar med till semi. Att både Indianerna och Piraterna skulle förlora sina returmatcher i Småland var givet på förhand. Frågan var hela tiden med hur mycket.

Det behövdes en regelbok och en grundkurs i matematik i pressrummet efteråt för att reda ut att Piraterna är tre förarpoäng bättre än Indianerna.

Att Piraterna faktiskt vunnit en match (hemma mot Vetlanda) och Indianerna förlorat båda sina kvartsfinaler tycks inte spela någon roll i speedwayens underbara värld. Segrar räknas inte, bara förarpoäng. Egendomligt.

Det känns därför som att rättvisa skipas när Piraterna i egenskap av lucky loser får möta Lejonen i semifinal med första matchen i Motala på tisdag.

Om Lejonen i stället kört smart, slagit av på takten och släppt upp Indianerna på slutet, så hade smålänningarna åter ställts mot Indianerna i semifinal. Det hade i sin tur inneburit att Indianerna avslutat säsongen med fem matcher, av sex, mot Lejonen.

Visst är det kul att se Lejonens världsmästare Nicki Pedersen stapla heatsegrar på hög men någon måtta får det ändå vara.

Svemo är inte känt för att gilla smidiga lösningar och här är ännu ett exempel. Skärpning till nästa säsong!

Det är lätt att vara kritisk till Indianernas insats en kväll som denna. Jag vet inte i hur många heat som en sladdande Indian gav upp redan före målflagg. Det håller givetvis inte.

Mest besviken är jag på den förare som jag trott mest på i år, Adrian Miedzinski, som blev bortplockad efter två heat. Efteråt satt polacken och tjurade på sin stol i depån. Men han såg butter ut hela kvällen.

Egentligen är det bara danska dynamiten Jesper B Monberg som med sina tio poäng kan kvittera ut godkänt betyg.

Henka Gustafsson hade lagt sig till med slutspelsskägg men det hjälpte inte. Bäst-före-datumet har gått ut för länge sen på den gode Henka även om 38-åringen i alla fall kämpade tappert i går. Önskar att sonen Simon snart får sitt genombrott men han visar inga sådana tecken just nu.

Indianerna har inte vunnit en bortamatch på två år (Vargarna hösten 2006) och med det facit ska man givetvis inte finns med i någon SM-semifinal.

Samtidigt är det lätt att glömma bort att Indianerna gjort sin bästa säsong på flera år. För ett år sedan satt jag i höstmörkret på motorstadion i Motala och skrev något som närmast kan liknas vid en dödsruna om Kumlaklubbens framtid. Indianerna hade då åkt ur elitserien för första gången sedan 1970, men räddades senare kvar tack vare cirkus Kaparna som flyttades ner med tvång.

Nu ryktas det i kulisserna att Indianerna visst pratat med VM-stjärnan Leigh Adams inför nästa år, även om ledningen bestämt förnekar det. Med en riktig toppförare i laget ser framtiden ljus ut för Kumlas speedwaykrigare. Tänk om även kommunen kunde vakna och se till att en ny och modern läktare byggs på Kumla Motorstadion. Men det lär inte ske förrän det går åtta dagar på en vecka.

Annons
Annons