Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tack för showen ÖSK

Det var som en film spelades upp på Behrn arena. Titeln kunde vara ”Bytet som förvandlades till jägare”. En underhållningsrulle från början till slut. Och med ett riktigt happy end, spelarnas särskilda hyllning till en utvald åskådare – Yunus Ismail.

Annons

Jag är inte säker på att särskilt många upptäckte den osannolika knorren på den fantastiska föreställningen. Men på en av handikappplatserna satt strokedrabbade ÖSK-spelaren Yunus Isamail och tittade på allsvensk fotboll igen.

Ett litet mirakel i sig.

I paus gick jag ner och pratade lite med honom och såg en gnista i ögonen som var överraskande stark. Tillsammans med sin flickvän och vänner i klubben följde han spelet. Det var ingen tvekan om att Yunus Ismail skulle stanna hela matchen.

Och tur var väl det. 

För ÖSK-spelarna spelade bra i första halvlek. Men i andra kom också utdelningen. När krutröken lagt sig hade hemmalaget pulveriserat erkänt svårspelade Gefle. Bollinnehavet 66–34, avslut 19–3 och två distinkta skott bakom storspelande Mattias Hugosson såg till att allt skingra alla tvivel om vem som var herre på tränartäppan i Örebro.

Sixten Boström ville efteråt inte tala i termer om revansch eller genidrag mot kollegan Urban Hammar. Men jag är helt säker på att han inombords jublade och slog frivolter. Bara det faktum att ”någon” råkat sätta upp tidningssidan med NA-rubriken ”bilden är kristallklar” från veckans Hammarintervju visar hur gärna ÖSK ville ge igen efter den nesliga vårförlusten.

Och man gjorde det tack vare Elfsborg! ÖSK-tränaren har hela veckan predikat hur den fart och fläkt som drabbade ÖSK i Borås skulle bli eget vapen mot Gefle. Alejandro Bedoya, Marcus Astvald och ivrige anfallaren Adriano Munoz var främsta karusellmakarna. Astvalds precisa inspel fortsätter att imponera. Och Adrianos stenhårda 2–0-mål var ju nästan en kopia på Zlatans klassiska strut i VM-kvalet borta mot Ungern för några år sedan.

Jag kan fortsätta att rada upp superlativer men nöjer mig med ett sammanfattande begrepp: tack för föreställningen.

När augusti nu övergår i september har årets allsvenska skördat sitt tredje tränaroffer. Djurgårdens Zoran Lukic, Örgrytes Janne Carlsson och Hammarbys Tony Gustavsson har fått lämna huvudansvaret för sitt lag.

Det finns naturligtvis en gemensam nämnare för detta. Deras lag sladdar i botten av tabellen.

Att Hammarby sparkar Gustavsson med bara nio omgångar kvar, och efter en väntad bortaförlust mot Kalmar, är ändå svårt att förstå.

Eller inte alls.

För en styrelse har egentligen bara ett enda medel att ta till när poängen på planen uteblir. Genom att sparka tränaren visar man allmänhet, supportrar och sponsorer att man gör något för att påverka utvecklingen. Styrelsen håller sin egen rygg fri.

Vad man inte tänker på är att man lägger över en ännu större press på en redan hårt ansatt spelartrupp. Budskapet blir ”Vi gjort vårt, nu är det upp till er att klara resten”. Tidigare har en huvudtränare kunnat avlasta en hel del av den tuffa kritiken.

Plötsligt blir det upp till truppen och den nye, oftast tillfällige, tränaren att ta över allt.

I det läget krävs ett antal rutinerade spelare som finns kvar och står pall. När ÖSK var i den situationen 2007 fanns ledare som Lars Larsen, Sebastian Henriksson, Abgar Barsom, Fredrik Nordback och Peter Westman för att nämna några. Lägg därtill en inkastad tränare i Urban Hammar som kunde klubben och mentaliteten utan och innan.

Hammarby har haft en spelaromsättning värre än Real Madrid under senare år. Tony Gustavsson har tvingats till ideliga omdisponeringar. Så många att de inte ens kan funnits i teorin på den fotbollsexamen han tog vid Örebro universitet. Detta om något måste styrelsen ta ansvar för.

Den förre Degerforstränaren anklagas ofta för att prata i gåtor. I det här fallet tycker jag ändå Hammarbys ledning agerat mest gåtfullt.

Å andra sidan är det inte första gången. 2001 tog Sören Cratz klubben till sitt första och hittills enda SM-guld. Han tackades med att inte få förlängt kontrakt.

Allra sist: Efter Elfsborgs seger mot ÖSK sa tränaren Magnus Haglund att hans lag hade haft stor fördel av tempot man fått av Europaspelet. Efter söndagens storförlust mot IFK Göteborg lät det så här från samme man:

– Vi betalade ett pris för alla matcher vi spelat.

Någon som tvivlar på att resultatet styr allt?

Annons
Annons