Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underbar feber kraschlandade

Annons

Den senaste veckan har det varit handbollsfeber i lilla Lindesberg. Överallt där man har rört sig har det snackats om Lif. Och i går var hela personalen på Ica iklädda brandgula tröjor med nummer 13 på ryggen. Allt för att stötta kollegan Tobias Warvne i den avgörande kvarts-finalen mot Alingsås.

Det brandgula spelet har livat upp känslorna i en ort där nyheterna annars mest handlat om varsel på storföretaget Arvinmeritor. Det är i sådana lägen som man verkligen förstår idrottens storhet. När den blir någonting att samlas omkring och att vara stolt över.

Nu vet jag inte om stolthet var känslan som dominerade för Lif Lindesbergs supportar när de följde gårdagens match. Men kanske kan den komma tillbaka lite senare. När det värsta har lagt sig.

Att analysera vad som gick fel i går är verkligen inte lätt. Den kollektiva kollapsen spred sig som en löpeld genom de brandgula och slog ut allt som påminde om kreativitet. Målvakterna tog ingenting under de första 20 minuterna, försvaret släppte igenom alla som bad om det och i anfallet gjorde spelarna fler tekniska fel än vad man gjort på de fyra tidigare matcherna tillsammans.

Påeldade av en entusiastisk hemmapublik ångade Alingsås på i en magnifik stil. Att det var bästa laget som gick vidare till semifinal var det knappast något snack om. I slutet bjöd man på japaner och skott bakom ryggen bara för att manifestera sin överlägsenhet.

Totalt sköt Lif Lindesberg 34 skott mot mål på hela matchen. Alingsås gjorde 38. Det var helt enkelt ren och skär utskåpning i Nolhagahallen.

De brandgula spelarna ska skämmas för sin insats i går. Att vika ner sig så totalt i en avgörande match är oroväckande. Frågan är om det går att dra någon lärdom av det som hände. Kanske är det bäst att helt enkelt glömma hela skiten och gå vidare utan att grotta ner sig för mycket.

Ska man sammanfatta säsongen som helhet går det ändå inte att vara missnöjd. Efter första halvan av serien var det inte många som trodde att Lif ens skulle ta sig till slutspel. Väl där pressade laget serietvåan Alingsås till fem matcher och det var bättre än vad expertisen förväntat sig. Att laget äntligen lyckades vinna en kvartsfinalmatch var ett steg på rätt väg.

Om man ska ta ytterligare ett krävs ett stort jobb vid sidan av planen de kommande månaderna. Truppen måste ses över. Vänsterskytten Dener Jaanimaa är redan klar, men niometersuppställningen behöver kryddas med ytterligare spelare. En arvtagare till Herman Arenvang som speluppläggare står högst på min önskelista.

Dessutom måste klubben även jobba med att kapa truppen i andra änden. De spelare som man inte tror håller måttet i elitserien bör inte få nytt kontrakt av ren snällhet. Det kan vara den tuffaste utmaningen i en klubb där alla känner alla och de flesta killar har starka familjeband i föreningen.

Till sist: Den superheta idrottsveckan håller på att ta en ände med förskräckelse. Torsk för Örebro Hockey i måndags, torsk för ÖSK i premiären, Örebro Volley utslaget och så Lif Lindesbergs platta fall i går. Gissa om jag har dåliga vibbar inför kvällens avgörande i hockeyallsvenskan.

Annons
Annons