Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våga satsa på ungdomarna

Theo Walcott var 17 år när Sven-Göran Eriksson tog ut honom i Englands VM-lag. Då tyckte ”Svennis” att Walcott var redo att axla den gigantiska press som de engelska landslagsspelarna lever under i ett land där fotbollen är näst intill religion.

Annons

Svenska friidrottsförbundet resonerar inte riktigt likadant som Svennis. Istället vill de skydda sin ”ungdomsstjärnor” så mycket som det går. De aktiva som är 17 år och yngre ska ställa upp i Ungdomsfinnkampen och ingenting annat, därmed basta.

Så när Finnkampen drog igång under lördagen fick 16-åriga stavhopparen Angelica Bengtsson vackert sitta vid sidan av och se på när tre år äldre Petra Olsson kom sist i grenen på 3,70.

Angelica har vunnit ungdoms-VM och hoppat 4,37, men hon får hålla tillgodo med att idag kliva in på ett folktomt Ullevi och hoppa hem segern i Ungdomskampen i stället.

Samma visa är det för KFUM Örebros jättelöfte Sandra Wagner. UVM-trean sprang hem segern i Ungdomskampen med en segermarginal på tre sekunder. Wagners tid – magnifika 53,04 på 400 meter – hade räckt till en solklar seger i seniorkampen.

Man kan tycka att förbundet gör rätt som låter Angelica och Sandra tävla mot sina jämnåriga. Om allt går enligt planerna lär duon göra både en, två och tio Finnkamper vad det lider.

Men personligen anser jag att bästa laget ska tas ut i seniorkampen utan krusiduller. Sedan bör det vara upp till de aktiva och deras tränare att själva att välja var de vill vara med.

Det klarar dom.

Just Sandra Wagner upphör aldrig att förvåna. Hennes uppvisning i går var briljant och jag ser inga gränser för hur bra den tjejen kan bli. Samtidigt gäller det att lägga lite band på känslorna och inte hissa Sandra alltför högt mot skyarna.

Klivet från internationell juniorstjärna till seniordito är inte sällan gigantiskt inom friidrotten där konkurrensen i framför allt löpgrenarna är benhård.

Wagner har många av de förutsättningar som krävs för att bli riktigt, riktigt bra, men för att bli en stjärna av internationellt snitt krävs att alla pusselbitar faller på plats.

Inte minst ska Sandra palla med åratal av stenhård träning. Det är tufft både psykiskt och fysiskt.

Det har som bekant många av de svenska stjärnorna fått känna av under den här säsongen.

I övrigt håller klassikern Finnkampen ställningarna som en höjdpunkt på friidrottssäsongen.

Upplägget är genialt i all sin enkelhet. Här kommer kampen man mot man, kvinna mot kvinna i centrum.

Tider, längder och höjder är i princip ointressanta. I stället är det placeringarna som är det viktiga. Precis som i ett mästerskap. Dock med skillnaden att i Finnkampen kan publiken hetsa upp sig för kampen om att undvika sistaplatsen i en gren. Vinst med 14-8 istället för 13-9 kan vara avgörande i sammandraget. 

Till sist måste jag lyfta fram Fjugestas järnlady Anna Söderberg. I går tog hon sin tolfte raka Finnkampsseger i diskus. En prestation att lyfta högt på hatten för. Anna är ödmjukheten personifierad och en ständigt bortglömt idrottskvinna trots tre VM-finaler på meritlistan (en åttondeplats som bäst 2003). Diskus är helt enkelt inte tillräckligt glamouröst.

Annons
Annons