Annons

Annons

Annons

Annons

Recension: Besserbitch

Stockholmsbördiga punkrockbandet Besserbitch såg jag för första gången på innerstadsfestivalen Live at Heart 2013. Med en mix av slagkraftiga låtar, tonvis med energi och en benhård attityd blev jag blixtförälskad och delade ut fyra starka stjärnor till bandet. Året därefter så dök deras debutplatta Moments of Grey upp, fylld till bredden av välskrivet sväng, och jag kände att den där förälskelsen nu utvecklats till en stabil relation som jag är själaglad att få vara en del av. Det är troligen därför det svider till lite extra i hjärtat av att se dem slåss mot elaka vädergudar och fruktansvärt ljud på Metallsvenskans lilla scen denna lördag.

Annons

Annons

Att vädret är apdåligt kan ju ingen göra så mycket åt tyvärr utan regnet faller ned bäst det vill och lämnar små bassänger här och var på fotbollsplanen. Men trots det så är det ändå en ansenlig mängd med publik som trotsar rusket för att se Besserbitch uppträda, vilket så klart är glädjande. Men att ljudet under den största delen av konserten är en ren travesti är dock en helt annan femma.

Låtar som tuffa Skin, nya singeln Gråzon och härliga Welcome to Shitholm blir helt förstörda av den förvånansvärt ojämna ljudmixen. Det enda man hör är en olidligt hög basgitarr och skramlande trummor medan gitarrerna lyser med sin frånvaro mest hela tiden. Sången är inte heller besparad från strulet utan åker upp och ner i omgångar varpå den försvinner helt vid ett tillfälle. Det låter ungefär som om någon dragit igång en gammal rostig punkdemo inspelad i en god väns garage. Kul i tanken men olidligt i praktiken. Först i den senare delen av spelningen, under låten Walk of Shame, börjar problem åtgärdas och trots att det är lite för lite på tok för sent så räddas ändå spelningen från bottenbetyg tack vare det. Att bandet ger hundra procent trots motgångarna gör ju dessutom sitt och jag kräver en ny spelning med Besserbitch i Örebro snarast. Både dem och vi förtjänar det.

Annons

Annons

Till toppen av sidan