Annons

Annons

Annons

Annons

Heléne Berzelius krönikor

Krönika: Glad fotboll – och arga föräldrar

Högst troligt har du nån gång mött en. Eller kanske du är en själv? Denna vecka handlar Familjeredaktionens söndagskrönika om fanatiska idrottsföräldrar.

Fanatiska idrottsföräldrar. Som har svårt för det där med att heja och stötta på ett juste sätt.

Bild: Na Arkiv/stefan Nilson

Annons

Efter en härlig kväll, eller snarare natt, i glada vänners sällskap beordrade jag mig själv ut på en långpromenad förra söndagen. Jag kopplade hörlurarna till mobilen, valde ut en bra låt, och började att gå.

Stegen styrde jag mot Svampen. Fick lust att vika av mot Venaskogen, och plötsligt befann jag mig på en överfull idrottsplats vid Pettersberg. Det såg trivsamt ut, och jag bestämde mig för att ta vägen genom området. Med ”The Hives” i öronen flanerade jag runt och myste. Återupplevde tider som flytt, då var och varannan av mina helger innebar platser som denna. Glada barn, kaffekorg, knotiga knän och fotbollsstrumpor på trekvart. Det var roliga år.

I efterhand fick jag veta att det dribblats boll på många fler ställen här i Örebro under helgen, eftersom det pågått en stor turnering med barn- och ungdomslag från vida kring. Jag fick dessvärre också ta del av en händelse som bevittnats på en av de andra anläggningarna, en berättelse som återuppväckte fler minnen från mina barns uppväxtår – men av den mindre ljuva sorten. Bilder jag stuvat undan i ett mörkt hörn av hjärnan, och inte tagit fram på länge. Minnet av de fanatiska idrottsföräldrarna. De som finns där inom alla idrotter, och som saknar förmågan att heja på ett juste sätt.

Annons

Annons

Så, vad var det då som hade hänt just den här gången? Tja, låt mig bespara er detaljerna. Men om vi säger så här: En pappa till ett barn i ena laget, en mamma till ett barn i andra laget, okvädingsord och hot om polisanmälan. Det är den snabba, och högst tillräckliga versionen. Alltihop inför en mängd 11-åringar.

Illa. Mycket illa.

Jag intervjuade en barn- och ungdomsansvarig på Svenska Fotbollförbundet för ett antal år sedan. Minns att han pratade om vikten av att hålla sig till de olika rollerna. Att förstå att det är barnen som spelar, tränarna som coachar, och föräldrarna som hejar. Han påpekade också att man som förälder har ett enormt ansvar i att föregå med gott exempel. Ord som borde vara överflödiga, men som bevisligen tål att upprepas.

År har passerat, men jag minns dem allihop ...

Pappan som i pausen viskande skällde på sin schackspelande grabb, så att tårar från den lille droppade ner på schackbrädet.

Pappan som ilsket utbrast: ”Du kör ju som en kärring!” åt sin gokartkörande nioåring.

Eller mamman som högljutt inför alla beklagade sig över den unge domarens insats efter att hennes barns fotbollslag just förlorat. Svärtade ner stunden, och förstörde stämningen för precis alla.

Egentligen är det enkelt. Om du inte kan uppföra dig. Om du inte kan bete dig vuxet och vara en förebild för ditt och andras barn. Stanna hemma.


Helene Berzelius

019-15 50 90
Helene.Berzelius@na.se

Annons

Annons

Till toppen av sidan