Annons

Annons

Annons

Annons

Sista Kent-spelningen i Örebro

Kent-recension: "Det är exakt som det ska vara - samspelt, snyggt, känslosamt och ärligt menat"

NA:s Jonathan Björklund är trots de klassiska klagomålen imponerad av Kents avsked till Örebro-publiken.

Bild: Jonas Classon

Annons

KONSERT

Kent

Conventum Arena, Örebro, 18/11

* * * *

Vissa saker här i livet tar vi för givet. Självklarheter vi har kommit att förvänta oss på daglig basis utan någon form av avbrott. En trygghet att luta sig mot. Något som är där oavsett omvärldens förändring. För många i vårt avlånga land har nog Kent varit just det; en säker sak som alltid har och alltid kommer att vara. Därför kan jag tänka mig att många känner, förutom glädje så klart, sorg den här kvällen. För efter ikväll är det slut på Kent. I varje fall i Örebro. Men vilket avslut sedan.

Med en lika delar explosiv som fenomenal scenshow ramar Kent in sitt avslut på det allra vackraste och pampigaste sätt. Som sig bör. Ensliga skogspartier, vackra snölejon, böljande hav, smekande eldar, trummande flickoroch ståtliga hästar passerar oss förbi på de enorma videoskärmarna bakom bandet genom hela kvällen. Samtidigt blixtrar ljusriggarna i alla regnbågens färger. Plus några till. Det är, i brist på ett bättre ord, magiskt. Men en show är ”bara” en show om materialet som ska ramas in inte håller måttet. Oroa dig inte. Det mesta håller otroligt hög klass. Det mesta. För klassiska klagomål finns självfallet.

Annons

Annons

Låt oss rabbla dem så vi får dem ur vägen: den gamla goda ”det fattas låtar i setet” är här (Vinternoll 2, En Himmelsk Drog, Max 500, Kräm), den alltid populära ”tråkiga låtval” likaså (Hjärta, Var Är Vi Nu?, Vi Är För Alltid), den utsökta ”emellanåt dåligt ljud” gör comeback (ljudbilden är faktiskt rätt klen under kvällen) och den odödliga ”mellansnacket känns lite torrt” är närvarande (Jocke Bergs kärleksförklaringar till alla i bandet blir lite väl långdragna). Så, glöm det nu. För när Kent lägger i högsta växeln och bjuder på sitt allra bästa spelar inga av de där klagomålen någon roll.

För oavsett om det handlar om arenaexplosiva Jag Ser Dig, trasiga kärlekshistorien Romeo Återvänder Ensam, vackra Utan Dina Andetag, klassiska Musik Non Stop, storslagna 747 eller slagkraftiga Sverige så visar Kent gång på gång varför de är ett av våra största band. Det är samspelt, snyggt, känslosamt och ärligt menat. Exakt som det ska vara. Bäst under hela kvällen är dock utan tvekan de sista två skälvande numren. Bandet inleder med att riva av Mannen i Den Vita Hatten (16 År Senare) som bygger upp och exploderar likt en svettig atombomb. Sedan, i ödemarken som återstår, kommer bandet ut klädda i vitt och framför Den Sista Sången. Lika delar självklart som suveränt. Så jag tror inget fan av Kent som är här ikväll känner någon vidare ilska. Jag tror alla fans är mer än nöjda.

Annons

Annons

Och det finns två typer av Kent-fans. De som gillar Kent och de som äter, andas, skiter och blöder Kent. Jag tillhör den förstnämnda skaran. Men jag tänker att efter ikväll skulle jag kanske kunna bli en av de där andra fansen. De som sover utomhus 24 timmar innan för att få komma in på spelningen först och som åker på varenda liten konsert bandet gör. Men det är för sent för det. Klockan har klämtat och Kent har gått i livegraven. Felet ligger absolut inte hos Kent, jag har bara mig själv att skylla. Jag antog ju att de alltid skulle finnas. Att det fanns tid. Vissa saker här i livet tar vi bara för givet.

Låtlistan:

1. Gigi

2. 999

3. Thinner

4. Berg och Dalvana

5. Romeo Återvänder Ensam

6. Var Är Vi Nu?

7. Hjärta

8. Andromeda

9. Egoist

10. Vi Är För Alltid

11. Innan Allting Tar Slut

12. Den Vänstra Stranden

13. La Belle Epoque

14. Ingenting

15. Kärleken Väntar

16. Jag Ser Dig

17. Musik Non Stop

18. Utan Dina Andetag

19. Sverige

20. 747

EXTRANUMMER 1:

21. Förlåtelsen

22. Dom andra

23. Mannen i Den Vita Hatten (16 År Senare)

EXTRANUMMER 2:

24. Den Sista Sången

Annons

Annons

Till toppen av sidan