Alla som har dementa anhöriga känner till sjukdomens mörker, men vet kanske också vilken humor som kan uppstå.

Ida Sundin Asp skildrar ett slags drömdemens. "I dag vet jag inte vem jag är" handlar om en morfar och hans lilla barnbarn. Den utspelas i en grönskande vacker miljö med växthus, eka, sjö och palmer. När morfar blir förtvivlad över att hela tiden glömma att den lilla flickan är hans barnbarn slår hon armarna om honom och lyckas både lugna och trösta.

– Jag tänkte att det skulle vara fint att göra en berättelse som får vara lite lättsam och humoristisk, lite hoppfull, just för att sjukdomen i sig är så tung och väldigt jobbig för de anhöriga, säger hon.

Augustjuryn, som i år har nominerat fyra bilderböcker till barn- och ungdomspriset, lyfter fram hennes verk som en "inkännande skildring av en dement jagberättare".

– Det kom verkligen som en stor överraskning, kan man minst sagt säga.

Hon visste inte ens att förlaget Urax hade skickat in hennes bok.

– Det känns otroligt fint att bli nominerad för just den och tillsammans med Urax, de är så fina att jobba tillsammans med.

Ida Sundin Asp, född 1990, tecknade mycket under uppväxten i Eskilstuna. Så småningom förstod hon att det gick att göra spännande bilder även utan den perfekta skuggningen och logiska perspektivritningen.

Just nu går hon sin masterutbildning på Konstfack i Stockholm. Men redan när hon började på HDK:s designprogram i Göteborg visste hon att hon skulle ägna sig åt illustration. I samma veva som hon skulle göra sitt examensarbete fick hon veta att hennes egen morfar, då dement sedan ett tiotal år, inte hade så lång tid kvar.

– Det var väldigt jobbigt, men det fick mig att börja tänka på hur jag skulle kunna gestalta minnet av morfar. Några av de sista gångerna jag träffade honom var han fortfarande pigg och uppe men väldigt borta. Då tänkte jag på hur många lite knasiga men ändå fina humoristiska situationer som ändå uppstod.

"Jag måste leta efter mig själv" säger bokens morfar och går ut i grönskan. Ida Sundin Asps egen morfar rymde från äldreboendet.

– Han klättrade ut genom fönstret. Som tur var bodde han på bottenvåningen. Någon som jobbade där såg honom ute och då sade han att han letade efter sin cykel. Men så var det kanske inte från början, ibland sade han att han kände sig instängd. Men det glömde han kanske när han väl hade tagit sig ut.

Ida Sundin Asps figurer tar plats. De är fylliga och voluminösa såväl i den Augustnominerade bokdebuten som i andra bilder på hennes hemsida. Även kropparna som hon skulpterat på ABF:s keramikkurser har runda armar och ben.

Bokens miljöer beskriver hon som en blandning mellan fantasi och egna minnen. Hon har målat med gouache, flytande tusch och akvarell.

– När jag skapade omgivningen utgick jag ganska mycket från min egen morfar och plockade in olika element. Han älskade växter och brukade påta i trädgården. Jag tycker om att rita växter, men jag ville inte att det skulle synas var allt utspelades. Det skulle kunna vara lite var som helst. Jag ville skapa ett fint litet drömskt landskap där han skulle kunna vara i fred.

Morfaderns ansikte är inte särskilt manligt, vilket också var meningen.

– Jag ville hålla utseendet öppet, så att läsaren skulle kunna läsa in sina egna anhöriga, därför är det inte så könsstereotypt. Det var viktigt.

"Åka buss" av Henrik Wallnäs och Matilda Ruta. En färgstark och tidlös skildring av flykten från ett krig. Allt berättat ur barnets perspektiv.

"Djur som ingen sett utom vi" bilderbok av Ulf Stark och Linda Bondestam. Eskalopen, Nomadinen och Celansetten får varsin dikt av Ulf Stark, enligt juryn i en absurdisiskt nonenstradition. Linda Bondestams bilder är minst lika häftiga.

"Oj, en polis" av Eva Lindström, vars bilderböcker blir nominerade till Augustpriset år efter år. Denna handlar om två bröder, en pilot och en hund, men inte om någon polis.

"Idag vet jag inte vem jag är". "Ida Sundin Asps inkännande skildring av en dement jagberättare vars verklighet smulas sönder är vacker och berörande", enligt juryn.

"Ormbunkslandet" av Elin Bengtsson vars ungdomsroman handlar om det allra mest förbjudna: incest. Med "ett poetiskt och symbolmättat språk vidgar och utmanar hon synen på sexualitet", enligt juryn.

"Tio över ett" heter Ann-Helén Laestadius ungdomsroman som utspelas i Kiruna. Huvudpersonen Maja känner en konstant rädsla för att staden och gruvan ska rasa. Plats, politisk och psykologi flätas samman.

Erika Josefsson/TT
.