Annons

Annons

Annons

Annons

Örebro City

Att möta personen Uggla – uppfriskande och rörande

Ugglakonsert

Bild: Anna Levin

Annons

Magnus Uggla har minst sagt varit produktiv de senaste par åren. Har det inte varit en ofantlig mängd med konserter som utförts så har det varit krogshowen ”Magnus Den Store” som skeppats landet runt. Oftast är det rätt stora historier som målas med bred pensel på stor duk. Nu, i och med nya showen ”Hallå! Popmusik, kickar å kläder” (skriven av Martin Luuk), så tonar Uggla ner allt och bjuder istället på en avskalad och intim liten historia som behandlar allt från den överklassiga adelsbakgrunden till hur han och en vän lyckades få David Bowies uppmärksamhet. Den som hoppats på en uppvisning likt krogshowen, som var fylld till bredden med hits och hålligång, lär dock bli överraskad då musiken snällt får stå i bakgrunden denna afton på Hjalmar Bergmanteatern. Det är självklart ett och annat nummer, bland annat Varning på Stan och Bobbo Viking, men det är inte det som är fokusen för kvällen. För det som ligger i framkant ikväll är berättelsen som sträcker sig från Magnus Ugglas barndom fram till släppet av debutplattan ”Om Bobbo Viking”. Och lite längre. För egen del så har jag inget alls emot det.

Annons

Annons

För han är en riktigt skarp berättare den där oförskämt pigga 60-åringen med det krulliga håret. Det mesta under kvällen förtäljs med den där rätt putslustiga och kaxiga tonen som kommit att bli Magnus Ugglas signum. Som när han berättar om en väldigt förutbestämd promenad som Magnus och hans bror Johan fick göra med deras far Claës varje lördag. Uggla härmar sin far och driver rätt friskt med dennes överklassiga manér utan att för den skull vara elak på något vis. Det är så där roligt, självmedvetet och kärleksfullt som man hade förväntat sig och vi i publiken har fullt lika roligt som mannen på scen. Han är inte heller blyg med att dra in oss i publiken i showen utan han hugger snabbt på hur vi är klädda, vår ålder och våra ansiktsuttryck. Han är duktig på att hoppa mellan improvisation och manus och det känns aldrig tillgjort eller klumpigt utan glider på väldigt smidigt. Han kan sin grej vid det här laget helt enkelt.

Men det som jag minns mest från kvällens föreställning är när Uggla vågar vara lite mörkare, lite mer allvarlig. Som när han berättar om när hembiträdet Poppe, som han älskade, gick bort och han inte fick besöka begravningen för ”barn ska inte behöva gå på begravning”. Eller att han fick spendera nio somrar i rad hos en elak dam vid namn Ulla ute på landet, något som ledde till att han redan som sjuåring fick äta sömntabletter för att hantera ångesten han kände. Eller hur brodern Johan hastigt gick bort i cancer. Det är i de ögonblicken som de svarta pilotbrillorna åker av och vi inte längre ser artisten Magnus Uggla där på scenen utan istället personen Per Allan Magnus Claësson Uggla. Det är lika delar uppfriskande som rörande.

Kvällen är slutligen en utmärkt mix av högt, lågt, humor, allvar och musik som vågar ta ut svängarna och bjuda på lite mer än det som förväntas. Vad Uggla väljer att ta sig an härnäst har jag ingen aning om men är det i samma linje som den här monologen så är jag helt med på tåget.

Om föreställningen

► Magnus Uggla

► ”Hallå! Popmusik, kickar å kläder”

► Hjalmar Bergmanteatern

► Betyg: 4 av 5

Annons

Annons

Till toppen av sidan